- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
452

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

452

nisterne kunnat lemna efter sig. Att den så snart
fulländades, bevisar sannerligen en berömvärd kraft och omtanka
för de andeliga behofven, under det de ännu i ett vildt och
ouppodladt land hade att använda all sin flit och
verksamhet, för att kunna förvärfva hvad de timliga gjorde
nödvändigt. Det omtalas, huruledes äfven qvinfolken biträdde vid
arbetet, bärande i sina förkläden stenar till byggnaden.

Den sista svenska predikanten härstädes, prosten Lars
Girelius, återvände 1791 till Sverige,’hvarefter denna
församling, såsom sedermera de förut omtalade, helt och hållet
införlifvades med den prot bisk. kyrkan, och då år 1830 en
ny kyrka, mera motsvarande dess behof, uppbyggdes i det
inre af den mer och mer tillväxande staden, kom den gamla
i lägervall. Med undantag af en och annan likprocession,
som stundom dröjde vid dess förfallna murar, för att i jorden
nedsänka någon ättling af dem, hvilka här, på det rum, der
Herrans namn bo skulle, offrat Honom förstlingen af landets
frukt och af sitt eget arbete, kommo nu mera till det gamla
templet inga andra än de, som antingen ditlockades af
nyfikenhet eller af några kära minnen. Det begynte allt mer
luta till förfall, tills slutligen den vårdslöst inhängnade
kyrkogården blef en slags öppen jigtmark och en tummelplats
för lekar och förlustelser, hvarunder -grafmonumenter och
kyrkans yttre blefvo offer för ett vandaliskt okynne. Det inre
af kyrkan erbjöd likaledes en beklagansvärd anblick. Taket
var gistnadt, bänkarna ruttna och sönderfallna, af predikstol
och altare syntes endast några få fragmenter, fensterna voro
utslagna, rappningen på väggarne nedfallen. Hade icke
murarna varit så tjocka och fasta, så hade hela byggnaden snart
blifvit en oandvändbar ruin, och troligen icke ens som sådan
fått stå länge i fred för de inkräktningar, hvilka industrien,
ofta i detta afseende lika härjande och ödeläggande som
tiden, allaredan gjort på det fordom fridlysta området Under
de sednare åren hade flere hundrade hus blifvit uppbyggde

k denna del af staden, en del af kyrkogården gifven till pris
-en obeveklig jernbana, och de sekelgamla träden,
öfverskuggande deras grafvar, hvilkas härdade armar här först
röjde den vilda skogen, hade till en stor del fallit för den
nya förbättringslustans obarmhertiga yxslag. Ett gammalt
stort och härligt valnöt-träd, som stått här ända sedan Mi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free