Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
eller fri, hon må ega en bildning fullt nt jemngod med
hvilken annan ung lady s som helst, nyss utexaminerad från
någon af de mest fashionabla uppfostringsanstalterna eller
fruntimmersakademierna, hon är i alla fall af den
allsmäktiga opinionen dömd att vara en paria, förklarad ovärdig att
upptagas i den hvites familj, förkastad äfven af det samhälle,
som befriar henne från slafbojan, men i dess ställe pålägger
henne ett i moraliskt afseende ännu tyngre ok och låter
henne sucka under ras-kastens oblidkeliga fördomar.
Uti de fria staterna göra dessa fördomar sig gällande
under alla möjliga samhällsförhållanden. Slafveriets
förbannelse häftar vid Norden likasåväl som vid Södern. Det är
samma pestsmitta, som angripit skiljda delar af den stora
samhällsorganismen; symtomerna äro olika, men till roten
är det onda detsamma på det ena stället som på det andra.
Slafveriet har i Norden blott antagit en annan form. Det
består der uti den färgade rasens behandling som en
förkastad och förnedrad paria-klass. Den utgör der visserligen
icke en personel egendom; men dess samhällsställning är i
allmänhet densamma som trälens. Inför lagen äro negern
och mulatten fria medborgare, men inför opinionen äro de
slafvar, och den sednare är mäktigare än den förra. Lagen
skyddar dem icke ens i ett passivt tillgodonjutande af den
fria medborgarns rätt under en fri samhällsförfattning. De
kunna återfordras såsom förrymda slafvar, bortröfvas och
föras tillbaka under slafpiskan. En stämpel af vanära är
häftad vid dem, ifrån hvilken de icke kunna befria sig. Förakt
och ovilja möta dem, hvarthän de vända sig. I några stater
är den färgade mannen icke ens vittnesgill. Den hvites
an-sigtsfärg är en tillräcklig borgen för vittnesedens helgd, skulle
än vittnet sjelf icke tro hvarken på en himmel eller ett
helvete. Domaren, som i religiöst afseende möjligtvis står på
samma punkt, afkunnar domen i följd af ett dylikt
vittnesintyg, under det att han, om han vill, icke behöfver, ja icke
ens får göra afseende på den kulörte mannens utsago, äfven
igenkånd; slafegarn kan återfordra sitt oflfor. Då en trilinna icke kan gifva lifvet åt
en friboren, utan modrens slafveri Öfvergår på barnet, så bar det händt, att slafegare
gjort anspråk på, såsom sitt gods och sin egendom, personer fbddt i fria stater af
förrymda slafvinnor, och så uppblandade med den hvita rasen, att ingenting i deras
utseende skiljt dem ifrån densamma, samt dessutom i bildning och uppfostran den
bftttre klassens deraf fullkomliga jemlikar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
