- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
482

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482

Med all min tillgifvenhet för den nord-amerikanska
republiken och det folk, med hvilket jag i så många år
sammanlefvat och som hvar och en, som vill vara opartisk,
ovilkorligen måste tillerkänna många förträffliga egenskaper,
med allt detta kan jag dock icke neka, att i samhället finnas
missbruk och brister, samt hos nationen olater och
förvillelser, hvilka ibland till och med undanskymma det goda, och
som ingen kärlekens mantel är vid nog, att kunna
öfverskyla. Ibland detta vet jag intet, hvaremot min känsla har
mera upprest sig, än det här omnämnda förhållandet; det
är den mörkaste fläck jag vet på den amerikanska
frihetsskölden. Slafveriet i Södern, med alla dess gräsligheter, kan
förr hvitmcnas, än kastskillnaden i Norden, och man hade
med mera allvar och kraft bort bearbeta en reform i
sistnämnda fall, innan man företog sig, att vilja skrifva i blod
en lag om slafvens emancipation. Någonting förfärligare,
någonting för menskligheten mera förnedrande än t. ex.
ne-gerqvarteren i NewYork och Philadelphia tror jag neppeligen
några andra städer i verlden kunna uppvisa. De
afskyvärdaste laster och brott hafva der sina tillhåll; #det moraliska
förtrycket har der skapat ett moraliskt förderf, ett moln på
Amerikas himmel, svartare än färgen på den paria-dömda
afrikanska rasens ansigtshud.

Medgifvas måste dock, att den fria negerbefolkningen
i allmänhet har hos sig någonting lågt och djuriskt, och
derjemte ofta en påträngande näsvishet och opassande
anspråksfullhet, som gör att man merändels finner det ligga
någonting motbjudande uti, att med dem associera sig på en
vänligare och förtroligare fot. Der är i sjelfva verket ett något,
som man ofta icke kan räsonera sig ifrån, och som låter en
känna, att det likväl emellan den hvita och svarta rasen
gifves ett afstånd, som är svårt att öfverstiga, och som
kanske aldrig kan fullkomligt öfverstigas. För min del är jag,
om icke öfvertygad om, dock fallen för att tro, det den
sednare, — behandla den huru man vill, gif den hvad fri- och
rättigheter som helst, sök att bibringa den den högsta
möjliga civilisation och upplysning, — dock som en
menniskoras aldrig i intelligens och kultur kan komma att stå på
samma ståndpunkt som den hvita rasen. Men detta
ursäktar icke orättvisan i den lott, hvartill den för närvande är
dömd af dess hvita bröder i Amerika. Billigheten fordrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free