- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
513

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

513

det mest oförklarliga och outredbara sätt — i bokstaflig
mening outredbara, ty någon redogörelse lemnas aldrig1).
Ofantliga summor försvinna totaliter, beskattningen ökas årligen,
och ju större beskattning, ju större deficit. Den allmänna
krediten är på obestånd, municipala gälder honoreras icke,
nödvändiga publika arbeten afstanna, och under allt detta
bortkastas och förspillas hvad som vore mer än nog, för att
sätta skattkammaren i stånd att tillfredsställa alla lagliga
fordringar uppå densamma."

"Allt detta, — sjelfsvåld i den federativa hufvudstaden,
långa fingrar vid förvaltningen af allmänna* medel, mindre
grannlagenhet i affärer, för att icke tala om uppenbara
stölder och förfalskningsbrott, — synes vara ganska bedröfliga
symptomer af en allmän missaktning för hvad som är rätt
och ärligt"

På några ställen har händt att folket, förfäradt vid de
öfverhandtagande brott och oordningar, som begås tätt på
hvarandra, och seende korruption och maktlöshet hos
auktoriteterna, har tagit styrelsen i sin egen hand, bemäktigat sig
arsenaler och andra publika byggnader, *och dragit ut i en
blodig kamp emot de styrande, för att sätta sig i besittning

1) I Wisconsin fick jag en gång tillfälle att närmarc se ett exempel hftrpå, ehuru
i en obetydligare skala. För att smickra Norrmännen och försäkra sig om deras
röster vid ett tillstundande val, hade man gifvit en af dem en ganska indrägtig
befattning vid lcgislaturen i Mndisou, denna, 6tats hufvudstad. Han var dock egentligen
ingenting annat än en manequin i en annans hand, 6om höll trådarna till maskineriet
och förstod att röra dem till största möjliga egna fördel. Till befattningen hörde, att
för den legislativa församlingens behof årligen inköpa guldpennor och allehanda andra
skrifmaterialicr. Dessa utgifter belöpte sig till en i förhållande till det verkliga
behofvet alldeles enorm summa. Icke nog med att rådsförsamlingens medlemmar
ständigt behöfde nya guldpennor och silfver-etuin, (i * Illinois visste man att berätta om
en senator, som efter ett kongress-sammanträde i Washington hemförde en sådan
qvantitet guld- och blyertspennor, papper och andra skrifmaterialier, så att han
sedermera med detta lager Öppnade en ordentlig försäljningsbod), men, då jag eu gång
besökte min vän Norrmannen på haus embetsruni, fick jag händelsevis se hans, eller
rättare sagdt, den verkliga embetsmannens räkenskaper, hvilka jag sedermera fick veta
aldrig underkastades någon spcdelare granskning af andra än de, som hade sin hand
med i deras uppgörande. I dessa räkenskaper befanns vara upptaget t. ex.
guldpennor, som i hvilken bokhandel som helst kunde köpas för ett par dollars stycket,
betaide med 5 dollars; simpla bläckhorn, icke värda 1 dollars, som ledamöterna under
debatternas hetta måtte hafva b cg n gnat att slunga i hufvudet på hvarandra — 6å stor
mängd deraf förekommo i räkningen under rubrik usönderslaget" — upptagne ända
till 10 à 12 dollars stycket; blyertspennor debiterade efter guldvigt o. 8. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free