- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
559

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

559

medgifvanden är ett tillräckligt bevis derpå, skulle vi icke
dagligen med våra egna ögon kunna bevittna det. Tid
efter annan hafva de romerska prelaterne i Amerika skrifvit
hem till auktoriteterna i den gamla verldens länder, som
erkänna påfvedömet, att de, om möjligt är, måtte förhindra
utvandringen till Amerika, emedan en stor del af dessa
utvandrare derstädes affalla och gå förlorade för deras heliga
moder, kyrkan.

Baltimore är en af de vackraste städer i unionen. Dess
monumenter, brunnar och åtskilliga andra arkitektoniska
prydnader, som möta ögat nästan öfverallt i staden, förete
en högre smak och en mera prålfri elegans än jag funnit
på något annat ställe i Amerika. Här är en kolossal staty
af Washington, stående på en dorisk kolonn 180 fot hög,
hvilken anses vara ett verkligt konstens mästerstycke.
Stadens brunnar äro förskönade med marmorbasiner och
tempel och flera privata byggnader äro uppförda i en stil, som
fördelaktigt vittnar om dess innevånares skönhetssinne. Bland
publika byggnader intaga ett par biskopliga kyrkor ett
utmärkt rum, likasom frimurarelogens hus, stadshuset,
hospitalet m. fl. Den mest i ögat fallande byggnaden är måhända
likväl den romersk-katolska katedralkyrkan, bygd i grekisk
stil, dock icke så mycket anmärkningsvärd för skönhet och
prydlighet, fastän vi ingalunda få fråndöma den dessa
egenskaper, som icke fastmer för sin storlek.

En söndags-afton i Baltimore, efter en nyss afslutad
gudstjenst, vid hvilken jag väl för 20:de gången uppläst
min förut omtalade predikan, den jag hade i beredskap vid
alla tillfällen och nu hunnit lära mig utantill, grep mig dock
en mäktig längtan hem till de mina, ifrån hvilka jag i fem
månaders tid varit frånvarande. Hvad som utan tvifvel
mycket bidrog dertill, var de underrättelser L. gifvit mig
rörande vårt yngsta barn, som lidit af en långvarig sjukdom
och om hvars vederfående föga hopp återstod. I stället för
att, som jag först tänkt, följande morgon begifva mig till
Washington och kanske än längre söder ut, styrde jag
kosan hemåt, tog jernvägen till Cumberland, passerade den
högst romantiska vägen öfver Alleghanny-bergen i diligens,
(den jernbana, som nu der är anlagd, fanns icke på den
tiden) och anlände efter tvänne dagars resa till Pittsburg,
Amerikas Birmingham, hvarifrån jag på ångbåt färdades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free