Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
gång fördröjdes på det hon ännu en gång skulle få återse
sin far. Det var också verkligen som hade hon endast
af-bidat min ankomst, för att taga farväl af det jordiska och
gå till ett bättre fadershus. Hon fästade på mig en mera
klar blick, än någon på länge sett i det bristande ögat,
hvarefter det icke mera öppnades för detta lifvets ljus. Ett par
timmar efter min hemkomst upphörde hon att andas. Hon
var det tredje barnet, vi begrofvo i den främmande jorden,
i hvars sköte vi ännu, innan vi vände tillbaka till vårt
fädernesland, skulle öfverlemna stoftet af tvänne utaf våra
späda älsklingar.
Men det var icke blott i den egna familjekretsen som
jag vid min återkomst fann döden hafva inträdt. Äfven
i-nom den lilla församlingen saknade jag mången, som jag
före min afresa alltid var van att se vid våra gudstjenster.
Knappt hade jag nämligen på hösten lemnat Chicago, förr
än några hundrade svenska och norska utvandrare åter
anlände till staden, der en stor del af dem qvarstannade.
Koleran utbröt då på nytt, och det med förökad
våldsamhet. Hospitalerna uppfylldes åter af svenska sjuklingar, och
min hustru måste, likasom förr, i egenskap af tolk åtfölja
stadsläkarn på hans sjukbesök. Härutinnan och i tillsyn
öfver de sjuka samt deras efterlemnade barn fick hon
oförmodadt ett välkommet och outtrötteligt biträde i vår gamla
Carl, som efter nära trenne års vistelse i vildmarken
omkring Lake Superior, åter för en tid kom att lefva
tillsammans med oss. Natt och dag var han läkarn följaktig,
vandrande dessemellan träget mellan sjuksängarna, eller med
råd och dåd hjelpande de olyckliga.
Större delen af de utvandrare, som anländt under min
frånvaro, voro från Helsingland. Med dem följde en svensk
prest, pastor Esbjörn, som äfven någon tid uppehöll sig i
staden under det sjukdomen bortryckte många af dem, hvilka
vid sin utvandring till det främmande landet utsett honom
till sin herde och lärare. Utan några öfverdrifna fordringar
på nit och trohet i ett sådant kall, hade man haft rätt att
vänta, det han egnat sina olyckliga följeslagare en tillsyn
och omvårdnad, som varit mera öfverensstämmande med
det sken af helighet, hvarmed han gerna ville omgifva sig,
än som nu var förhållandet I det ställe lät han Groth och
min hustru bära den tyngsta bördan, och höll sig gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
