Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
voro på den tiden föga kända af de hvita, hvilka ännu hade
blott en dunkel aning om de ofantliga rikedomarne der,
hvarest sedermera nästan outtömliga malmstreck blifvit upptäckta.
Ett grufbolag använde Carl att bevaka dess claim till ett
district, der man upptäckt en rikhaltig kopparmalm, och
hvilket det framdeles ärnade inköpa af kongressen. Vid de
små grufvor, som dittills blifvit upptagna endast för att
försvara claimrättigheten, hade emellertid allt arbete afstannat,
och Carl var den enda som lemnades att tillsvidare der
qvarblifva. Det fartyg, som bolaget första året afsände ifrån
Chicago, för att tillföra honom lifsmedel och andra
förnödenheter, afgick så sent på året, att det frös in på vägen, och
Carl hade att uthärda en sträng nordisk vinters alla
besvärligheter i en eländig koja, saknande nästan all annan föda
än den han med sin bössa kunde förskaffa sig. Här lefde
han ensam med vilda indianstammar, stundom gästande deras
wigwams, och jagande tillsammans med dem i de vidsträckta
skogarne. Inom en omkrets af 30 mil hade han ingen hvit
man att sällskapa med, undantagandes en romersk prest,
missionär ibland Indianerna. Någon gång måste han på
alldeles obanade stigar genom den öde skogen söka sig väg
till Ontonogan, då en liten handelsplats, belägen på
nyssnämnda afstånd från hans claimhytta; der köpte han sig
litet mjöl och annat som var oundgängligt nödvändigt till hans
lifsuppehälle, och med detta, om ej stora, dock, för att
bäras, tunga förråd på ryggen och med snö-skor på fötterna,
begaf han sig åter öfver den med djup snö belagda marken
till sin ensliga boning, tvungen att på färden söka en nattlig
hvila under något kuÜfallet träd, hvilket vinterstormen insvept
i sina kalla drifvor. — Det värsta af allt var, att bolaget
misslyckades i sina speculationer, och Carl erhöll blott en
ringa del af sin välförtjenta lön. Med det lilla han egde
utrustade han sig nu för en expedition till Californien.
Guldfebern rasade då som häftigast och tusende skyndade att
söka sin lycka i minorna. Carl tillryggalade lyckligt den
långa vandringen genom öknen och tillbragte flera år i
guldlandet, derunder upplefvande många sällsama och
omvexlande öden. En berättelse derom och om hans lif vid Lake
Superior, derest han kunde förmås att utgifva den, skulle
blifva en bok, vida mer underhållande och lärorik än de
alldagliga saker jag har haft att berätta om vårt lif i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
