Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
eller två år fick disponera hvad som var hans rättmätiga
tillhörighet.
En af mina bekanta, egare till flera tomter i ett
qvarter af staden, der nyligen några .ganska vackra boningshus
blifvit uppförda, ville också bebygga sin mark, på hvilken
olyckligtvis en irländsk åkare sedan flera år tillbaka sutit i
god ro och upptimrat, utom egen bostad, ett stall med
dertill hörande hölada, — de sednare i vida bättre skick än
den förra. Egaren förelade sqvattern en viss tid att flytta;
men vid dess förlopp var denne ännu qvar på samma ställe.
Den förre förklarade sig då villig att inköpa byggningarne,
men den sednares anspråk voro så oförskämda, att han, för
att få honom bort ifrån platsen, i stället beslöt att anställa
rättegång. Han anhöll nu hos magistraten om handräckning,
att, så framt icke sqvattern inom en viss tid utrymt eller
flyttat boningshuset, få nedrifva detsamma. Detta bifölls.
Men olyckligtvis hade han i stämningen endast nämnt
boningshuset, och rättens utslag sade icke heller någonting
om de andra byggningarne. På utsatt dag hade Irländaren
visserligen flyttat sin koja till en ledig plats några få
famnar ifrån det rum der den fordom stod; men stallet och
höladan lät han fortfarande stå qvar på samma ställe. Hvad
var att göra? Det hade dragit ut på tiden, och tomtegarn
var angelägen att så fort som möjligt börja med sitt
byggnadsarbete. En ny rättegång, ehuru den ovilkorligen hade
kommit att afgöras till hans fördel, skulle dock förvållat en
ny tidsutdrägt. Egarn tog sitt parti, gjorde processen kort,
och tände eld på både stall och hölada, ganska nöjd att
för den honom ådömda skade-ersättningen genast blifva fri
det besvärliga intrånget.
Vi befarade, att i vår ställning få erfara några dylika
olägenheter. Just på den plats der kyrkan skulle
uppbyggas hade nämligen ett par Irländare ställt sina kojor, och
oaktadt alla våra tillsägelser gjorde de ingen min af att
maka dem ur vägen. De, så väl som deras talrika grannar,
betraktade dessutom med icke särdeles vänliga ögon de
vidtagna förberedelserna till det protestantiska templet. Att
strängt pocka på vår rättighet till platsen, kunde sedermera
ådragit oss många ledsamheter och kanske föranledt
våldsverkningar, som de nog ändå visade sig benägne att begå
på "kättarne" och deras egendom. Vi betalade derföre hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
