- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
610

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

610

första gången till gudstjenst i det upplysta, nu fulländade
templet, en julgåfva till oss alla, för hvilken vi hjertligen
tackade Gud och välsignade dem, som bidragit dertill. Ack,
det var en stor, men för mången också den enda glädje,
högtiden hade att erbjuda. Många, som fordom sutit
lyckliga vid sitt tarfliga julbord i Sverige, hade här intet
glädjeljus att tända i den brutna familjekretsen; i stället för det
timliga goda de trott sig med lätthet kunna förvärfva på den
främmande jorden, hade de skördat endast sorg och saknad;
i stället för den öfveruppskattade och falskt uppfattade frihet,
de drömde om, hade de blifvit fängslade vid sjuksängen; i
stället för de skattebördor, som syntes dem så tunga, och
från hvilka de velat frigöra sig, hade andra, ännu tyngre
bördor blifvit dem pålagda. Att jag här och der kunde
åtminstone för ögonblicket lindra dem, derföre hade jag denna
gång att tacka Jenny Lind.

En dag kort före Jul, öfverraskades jag nämligen af ett
bref ifrån henne, af följande innehåll: "Vi förstå ju
hvarandra? Ni vet ju, huru jag betraktar den gåfva, Herren
gifvit mig, och huru det gläder mig, om jag någon gång kan
af de för en kort tid mig till låns gifna medlen liksom
sprida litet solsken på en annans bana, som mera än jag
gjort sig förtjent af lyckans håfvor. En underlig inledning,
tycker ni måhända; men jag skall vidare förklara mig."

"När vi träffades, nämnde Ni icke ett ord till mig om
er egen ställning. Ni talade blott om våra fattiga
landsmän, Utvandrarne i Vestern, som lidit af sjukdomar och
andra motgångar. Jag har sedermera fått höra, att ni sjelf
är i Små omständigheter och illa lönad, men icke dess
mindre jemt anlitad om hjelp och alltid villig att gifva den af
det lilla som finnes. Väl vet jag, att detta får sin belöning
i en inre tillfredsställelse och af Gud; men mig går det till
hjertat, att veta de svårigheter, med hvilka ni har att kämpa,
och jag gör derföre icke annat än min skyldighet, då jag
öfversänder er inneliggande vexel på 1000 dollars, i den
förhoppning att ni icke finner er sårad af denna gåfva, men
mottager den som ett bevis på mitt uppriktiga deltagande
och min djupa aktning för edert lika kristliga, som ädla och
oegennyttiga handlingssätt."

Brefvet var till sitt innehåll ännu längre; men jag har
icke kunnat neka mig nöjet, att derur ordagrannt afskrifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free