- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
6

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

att den väl knappast kunde hålla ihop mycket längre, satte
han sig, i kraft af sitt uppdrag, emot min resa. Ingen annan
plats stod öppen för mig, och hösten var allaredan kommen
med sina stormar. Min far hade också sagt, att, om jag icke
lyckades komina i väg den hösten, skulle jag återvända hem
och icke mera tänka på att blifva sjöman. Hvad skulle jag
väl nu taga mig till? Vägen tycktes vara stängd. Gerna
ville jag ut, och mycket hade jag fäst mig vid den vänlige
och på samma gång manlige kaptenen. »Nej, ännu får ej
hoppet öfvergifvas; jag skall försöka att beveka min målsman,
och då är det hufvudsakliga hindret öfvervunnen, blefvo mina
tankar, och genast började jag att framlägga alla bevekande
skäl jag kunde uttänka; men intet ville lyckas. Från
barndomen hade jag fått lära mig att sätta en viss förtröstan till
Gud, och slutligen fann jag härigenom ett skäl, som jag tyckte
kunde vara alldeles tillräckligt, för att låta mig resa: det
nemligen, att Gud kunde lika väl bevara den gamla briggen från
att förgås på hafvet, som han kunde bevara ett nytt och starkt
skepp. Detta skäl tycktes också verka. Om en liten stund
hade jag erhållit den efterlängtade tillåtelsen; och glad
skyndade jag mig till min blifvande befälhafvare.

Då nu alla hinder blifvit undanröjda, packades min
sjökista, och snart befann jag mig ombord. Den finska kocken
beredde sig nu att landstiga, för att begifva sig hem till sin
slägt; och jag, en liten okunnig pojke och ovan vid sjölifvet,
skulle, enligt den gamla underliga seden här i norden, inträda
i kockssysslan till att börja med. I stället för att få lära
mig sjömansarbeten, fick jag taga min plats i kabyssen
(fartygets kök) och lära mig att koka ärter, kaffe och gröt —
den bastanta sjömansdieten i de flesta skandinaviska fartyg.
Arter och kaffe fjorton gånger i veckan, och gröt sju gånger
lydde det enformiga thema, jag nu skulle följa. Efter någon
undervisning började jag också med den ständigt återkommande
matlagningen, hvilken omvexlade med det trefliga arbetet att
skura grytor, diska tallrickar och hålla spisen i god ordning.

Det dröjde nu ej länge förrän ankaret lättades, seglen
sattes och briggen framgled mellan skären ut mot hafvet. Snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free