Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt för angelägen att komma hem till julen, som nu var nära
för handen, för att kunna tänka på en återresa. Natt och
dag fortsatte jag färden i den skarpaste vinterkyla, och sent
på qvällen före julafton åkte jag upp på gården hemma.
Hvilka underliga, ljufva känslor intogo icke nu hjertat!
Snart skulle jag omfamna mina föräldrar, se mina bröder och
tala om för dem allt det märkvärdiga jag sett och erfarit.
Vi nalkades byggningen, och jag såg huru bröderna lekte
derinne i matsalen, der gardinerna ej voro nere. Min mor stod
vid ett af fönstren, kanske undrande hvem det kunde vara,
som så här dags tog sin väg öfver gården. Hon berättade
sedan, att hon önskat, att Alexis någon afton måtte komma
såsom främlingen derute. Jag körde skyndsamt fram till
köksingången och inträdde, så fort sig göra lät, i köket. Der
stod en för mig obekant piga, som med icke ringa
misstänksamhet betraktade den i gul oljerock och »sydvest» klädde
främlingen. »Är herrskapet hemma?» frågades nu, och ett
»ja» blef svaret; men då den besynnerlige vandraren ville
inträda i rummen för att sjelf presentera sig, blef det annat
af. »Nej, det går icke an», ljöd det med bestämd ton, och
med stark hand grep den trogna köksan tag i min arm. Men
hur det gick, lyckades jag slutligen få tillåtelse att inträda.
Och nu, hvilken öfverraskning! Fröjdfull mottog mig min
mor med öppna armar, mina bröder blefvo lika glada som
öfverraskade, och den förvånade pigan drog sig undrande
tillbaka till sin spis. Min far, som knappast kunde tro sina
egna ögon, frågade flera gånger, om det verkligen vore jag
och ville riktigt se på mig vid ljusskenet, förr än han
omfamnade mig till välkomsthelsning. Min glädje var icke
mindre än mina föräldrars. Yr och stark hoppade jag i fröjden,
som min mor säger mig, öfver både stolar och bord. Den
julfest, som sedan firades, var en af de gladaste i det
vermländska hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
