Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
skepp. »Konstapel», torde du fråga, min läsare, »hvad är han
egentligen ombord?» Ja, hvad han egentligen är, torde ej
vara så lätt att säga. Konstapelssysslan är ett sorts
sillsa-latsyssla — en sammanblandning af de mest olika elementer.
Konstapeln skall vara sjöman och således deltaga i tjäriga
arbeten ombord, och på samma gång skall han vara kajutens
kock och således hafva sina händer i den finaste
matlagningen: — vi kunna då förstå huru fin den blifver! — Han
skall vara med och refva segel och han skall sköta
provianten och skafferiet. Han skall vara hälften befäl och hälften
besättning. Huru mycket naturligare är ej vissa andra folks
bruk, att till kocksysslan begagna män, som uteslutande egna
sig åt matlagningsyrket, skickliga kockar eller »stewards», af
hvilka man ej fordrar att kunna göra eller ens förstå ett
enda sjömansarbete!
Jag fick emellertid försöka mig i min nya syssla, som
fartygets egare af idel välvilja gifvit mig. Men genom många
samverkande orsaker, både från min egen och befälets sida,
blef min ställning ombord så odräglig, att jag slutligen, huru
orätt detta än var, föresatte mig att vid första tillfälle
öfvergifva skeppet. Det hade varit bättre, att jag beslutat att
stanna ombord för att göra mitt bästa och upprätta hvad jag
å min sida brutit; men så djupt inverkade de förskräckliga
hotelser, hvilka en del af befälet ständigt utöste öfver mig,
att mitt barnsliga sinne svigtade under den tunga bördan.
Jag började till och med ute på hafvet att söka efter utvägar
till befrielse, men förgäfves. En natt drömde jag mig fri och
lycklig, då, såsom jag tyckte, en liten svart engelsk klipper
kom upp under vår akter, tog mig ombord och ilade i väg
på sin snabba färd utöfver vågen.
Ändtligen, efter en kall och stormig resa, anlände vi till
London. Nu dröjde det ej länge förr än planer började
läggas huru man säkrast skulle befria sig från sin betryckta
ställning. Men alla planer blefvo öfverflödiga, ty, då det var
mörkt en afton, kom en af mina skeppskamrater ombord och
sade mig, att en man väntade på stranden för att hjelpa alla,
som ville lemna fartyget. Glada åt tillfället, skyndade jag
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
