Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
hast, ty straxt torde vi vara omringade. Det beslöts, att vi
genast skulle öfvergifva ruinen, hålla oss nära tillsamman och
gå försigtigt till väga, tills vi fingo se poliserna; då skulle
vi hastigt skilja oss åt och fly hvar och en åt sitt håll, på
det att åtminstone någon af oss måtte undkomma. Försigtigt
gingo vi ut, knappast en andedrägt hördes under det vi smögo
oss utefter häckarna, till dess vj nått en punkt, från hvilken
vi bäst kunde undfly vår fiende. Hvar var hau nu, och hvad
var han? Jo, se der nere i ruinens grannskap går en fredlig
herde, som hvisslar på sina får eller hundar — och detta var
orsaken till hela alarmet! — Förlägna, emedan vi låtit så
lätt skrämma oss, men glada åt vår förändrade utsigt,
fortsatte vi nu ■ likväl färden, ty lust hade vi precist icke att
uppehålla oss längre i stadens grannskap. Anda till qvällen
vandrade vi omkring och besågo det sköna af jernvägar i alla
riktningar genomskurna landet. Under denna vandring besökte
vi en by nära en kolgrufva, der vi köpte middag. Till vår
stora förvåning skockade sig här folket i fönster och dörrar,
för att se på de ovanliga främlingarne, och till vår icke mindre
förvåning blefvo vi, oaktadt vår kunskap i engelskan var
ganska klen, af några, med hvilka vi samtalade, ansedda för
engelsmän af högre börd. Detta förklaras lätt, då man tänker
på den okunnighet, som råder bland grufarbetare, och på den
förfärligt brutna, rådbråkade engelska, som talas i
Northumberland, trakten norr om Shields.
Då natten, som var temligen kylig, inbrutit, började vi
fundera hvarest vi skulle finna herberge. Först gingo vi till
en masugn och värmde oss en liten stund, men, som denna
låg temligen nära staden, ansågo vi det icke rådligt att
uppehålla oss der öfver natten. Yi började följaktligen vår
vandring igen. Men vi hade ej gått långt, då vi fingo se en stor
höstack i närheten af några boningshus. »Se der, kamrater,
få vi rum för i natt!» Sagdt och gjordt, höstacken valdes
till boning, och i all tysthet nalkades vi densamma. Om en
liten stund hade vi utgräft ett hål, stort nog att rymma oss
alla tre, och då vi krupit in och tilltäppt öppningen väl med
hö, frågade vi litet efter kylan utanföre. Varmt och godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
