Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Newyork och Westindien.
Under de tvenne månader, som följde efter besöket i
Shields, förde mig ett amerikanskt skepp öfver Atlantiska
hafvet. Väderleken under resan var kall och stormig; sjön
slog beständigt öfver, och jag, som ej hade kläder nog till
ombyte, fick gå våt nästan oafbrutet. Ofta sof jag i
genomvåta kläder på en fuktig bädd och fick icke sällan anfall af
kramp, då jag under en frivakt hastigt måste ut på däck,
hvilket ofta nog inträffade. Varm och fuktig kom jag då ut
i den isande luften och öfversköljdes i nästa ögonblick af det
kalla hafsvattnet. »Refva segel!» röt kommandot genom
stormen, och länge nog kunde man nu få ligga på rån och arbeta
med de slående, styfva bomullsseglen. Då man slutligen
utfört sitt värf och gladde sig åt att få en stunds hvila för sina
trötta lemmar, slog klockan. »Åtta glas! Vakten på däck!»
ljöd det nu, ett ovälkommet budskap; och nu till rodret eller
på utkik eller annorstädes i tjenstgöring på däck i stället för
att hvila. Sådan var ungefär min första erfarenhet af en
höstresa öfver Atlanten.
Väl kommer jag ihåg en mörk, stormig natt midt ute
på hafvet. Vi hade tagit in alla segel, som gerna kunde
intagas, såvida skeppet skulle kunna manövreras i den rasande
sjön. Blott bottenrefvadt stormärssegel återstod och gaf
stöttning åt fartyget. Knappast hade vi lagt oss ned, för att den
återstående delen af vår frivakt söka hvila, då en af
besättningen häftigt utropade: »Alla man på däck!» Hvad vi nu
skulle ute att göra, kunde vi ej begripa; men snart löstes
hemligheten. En väldig störtsjö hade slagit öfver och
bortsopat det hus, som betäckte akterluckan, samt lösryckt
nödmaster och annat gods, som var surradt på däck. Vattnet
hade inbrutit genom den blottade luckan och strömmade ned
i skeppets lastrum. Sjö efter sjö spolade däck, och det djupt
lastade skeppet hotades med snabb undergång. En del af
besättningen användes genast vid pumparna och den öfriga
delen till att betäcka akterluckan och taga fast på de
lösryckta spirorna och surra dessa jemte allt annat, som hotades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0050.html
