- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
49

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

och snön yrade, allt hade antagit det ödsligaste utseende.
Djupare än någonsin kände jag nu vigten af att ega Guds
vänskap förr än jag skulle insvepas i dödens mörker. I snön
böjde jag mina knän och anropade Gud om nåd, men ännu
mera betryckt under känslan af min stora syndfullhet stod
jag åter upp. Jag försökte att förbättra mitt lif, men jag fann,
att, om jag också kunde afstå från vissa yttre synder, hjertat
dock var i grunden ondt, och att hvarje bemödande att göra
det godt var fruktlöst. Dessutom, huru skulle mina
bemödanden kunna utplåna lifvets otaliga skulder? — Det blef ett
ogenomträngligt mörker för min själ. Ingen väg till frälsning
tycktes vara öfrig, då jag ej sjelf på något sätt kunde skapa
mig en sådan. Men just nu, då jag kände min vanmakt, och
hiinmelens portar tycktes för alltid vara tillslutna, frambröt
ljuset. Evangelium, som förkunnar fri och fullkomlig nåd för
syndare, genom Honom, den af evighet enfödde Sonen, som
dog för dem, bärande deras synder, skickade en stråle af hopp
in i mitt hjerta. Då jag läste: »Den som kommer till mig,
lionom kastar jag icke uta, ljusnade det, och jag kunde tro,
att Gud, oaktadt all min synd och oförmåga till det goda,
förlåtit mig allt och var min vän. Min själ uppfylldes af
fröjd, och nya känslor, nya begär intogo hjertat. Jag fann
den rikaste näring uti umgänget med Herren. Bibeln, som
förr tyckts vara så torr och innehållslös, biet’full af den
kostligaste föda för själen. Med ett ord, en stor ögonblicklig
förändring hade skett i mitt väsendes innersta djup. Gud,
som så fritt älskat mig, var nu min del, mitt lif, mitt allt.
Jag hade en djup frid i Honom, och derföre ville jag lefva
för Honom och evigt blifva Hans egen, hvad det än måtte kosta
mig i denna verlden. Ja, intet kunde jemföras med den
outsägliga fröjden i Gud. Sannerligen, att känna Gud och den
Han sändt, Jesus Kristus, är evigt lif. Och nu, min läsare,
inbjuder jag dig, att härefter följa med mig på en ny bana
genom de mångfaldiga skiften, som skola möta oss under
vandringen. Dock säger jag dig på förhand, att nog får du se,
att oaktadt denna nya lifsriktning inträdt, oaktadt dessa nya
begär uppstått, oaktadt denna nya frid i Gud blifvit hjertats

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free