Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
par fruntimmer upp, för att bese vara framskjutna batterier
och fiendens verk. Generalen lät då, troligtvis för fruntimrens
nöje, öppna elden från ett par mindre, refflade kanoner. De
spetsiga granaterna träffade rätt bra på öfversta kanten af
den stenmassa, hvartill Fort Sumters åt oss vända mur hade
blifvit förvandlad. En hop arbetare, som voro sysselsatta
deruppe, insveptes ögonblickligen i ett moln af tegeldam och
försvunno sedan ur sigte. Den ena granaten efter den andra
nådde sitt mål- förträffligt, och för en stund nedtystades de
envisa skarpskyttarne, som dag och natt oroade oss. Men vänta
litet! Der synes ett hvitt rökmoln! Ett klagande tjut höres
genom rymden! och i nästa ögonblick kreverar en tiotums granat
inom vår skans och kastar bitarne hit och dit. Äter en hvit
rök och åter en annan — åter höres det väldiga sig hastigt
närmande dånet i luften, och de svarta kulorna hoppa med
vild fart på vår hårda sandplan, och nedslå våra palissader
eller sända sjungande jernbitar omkring oss. Der kommer en
bomb dansande! Högt uppe höres den redan hviska sitt
nästan omärkbara: hviss- hviss- hviss, men den faller fort,
och, om man ser noga efter, kan man se honom som en dunkel
mörk fläck skjuta ned med allt jemt tilltagande fart. Det
första hviskande ljudet tilltager hastigt i styrka, tills tjutet
är lika högljudt som granatens, med ett brak kreverar den
och strör sitt jernregn ned öfver våra hufvuden. — Men nu,
huru går det med vårt främmande? Jo, jo, den leken är ej
så rolig! In i första hvalf de kunna uppnå skynda sig
fruntimren. Der vore man väl säker. Men det vill sig ej bättre
än att en bit af en kreverande granat hittar sin väg till
dörren, klappar på allt för oartigt och tränger in. Den oväntade
gästen, som var hygglig nog att icke vidröra någon af
sällskapet derinne, jagade dock ut allesamman. Man skulle nu
forsöka taga sig bort från det farliga batteriet; och under
stabsofficerens eskort skyndade fruntimren sin väg, under det
de näsvisa småkulorna hveno omkring dem och kanonerna
dundrade derborta på rebellernas sida. I en nedböjd, smygande
ställning ilade de förbi der jag och några män af batteriets
besättning stodo. Vi kunde ej återhålla ett ofrivilligt leende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
