- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
89

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

och helt sakta framskred arméen under mellanstunderna.
Slutligen, vid en sådant halt, fick jag ordres att skyndsamt
återvända till korsvägen och tillsammans med infanteri
derstädes hålla den. Nog kändes det ledsamt att just nu gå
tillbaka, men jag hade de lättaste kanonerna, ett par mycket
lätta tolfpundare, och jag måste med dessa i första rummet
vara beredd för hastiga rörelser och längre marscher. Det,
som vi täukte, helt fredliga återtåget anträddes. Då vi
hunnit till en backe, från hvilken vi kunde se vårt mål, den två
gånger förut besökta korsvägen, började en häftig gevärseld
dundra genom skogen. Den tilltog, den växte, den rullade
fram utefter vägen, ut genom dalen, som vi nyss lemnat, och
kanonernas åskor höjde dånet. Vi skyndade ned till
korsvägen, och knappast hade vi anländt, då kulorna började
hvina omkring oss. Piketkedjan rapporterade, att en
öfverlägsen kavalleriskara var i annalkande. Utefter hela linien
smattrade en väl besvarad gevärseld. Befälhafvaren önskade,
att jag måtte, om möjligt, genom en häftig eld inbilla fienden,
att vi hade flera kanoner än blott en sektion. Mina kanoner
bragtes hastigt i position; och sedan jag gjort mig väl
underrättad om afståndet till den anryckande kavalleriskaran,
hvilken jag ej, till följe af en mellanliggande småskog kunde
se, öppnade jag elden med granatkartescher. Sjömännen
arbetade lifligt, och skotten dundrade i hastig följd för en liten
stund. Piketkedjan gaf tillkänna att elden hade sin verkan.
Kavalleriet gjorde genast halt och drog sig slutligen tillbaka.
Efter en flankrörelse visade det sig åter, men drefs ännu en
gång tillbaka af en häftig gevärs- och artillerield. En
adjutant kom springande till oss och gjorde sig underrättad om
vår ställning. Till min förtjusning nämnde då den
kommenderande officeren att, om icke »marinerna», som han kallade
oss, hade anländt med sina kanoner den stund de gjorde,
hade korsvägen nu varit i fiendens hand. Han anhöll också
om att genast få förstärkning. Om en liten stund sågo vi
ett negerregemente med flygande fana och täta leder nalkas.
Aldrig förr hade anblicken af en trupp förefallit mig så
angenäm. Jag blickade och blickade åter på den täta, mörka

6*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free