Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast draga oss tillbaka. Då vi kommo tillbaka till eskadern,
blef jag med batteriet afsänd till South Edistofloden, långt
söder om Charleston. Vi beredde oss att landstiga, men
ett grund i floden hindrade oss att komma nog långt upp
med fartygen. Rekognosceringspartier utsändes då, för att
iakttaga fiendens ställning. Natten mellan den 17 och 18
Februari åtföljde jag en sådan expedition. I tvenne båtar
begåfvo vi oss af uppför floden och uppnådde efter åtskilliga
äfventyr grannskapet af en fiendtlig skans, hvarest liflig
signalering pågick. Hvad denna kunde betyda var för oss en
gåta, som dock snart löstes. Rebellerna, som sågo general
Shermans armé afskära den ena jernvägsförbindelsen med
Richmond efter den andra och skynda i ilmarscher förbi
Charleston, fruktade nu kanske, att anfallet från sjösidan skulle
afskära den sista utefter kusten fortlöpande jernvägen och
påskyndade derföre det som ändock längre fram skulle hafva
blifvit oundvikligt: att utrymma Syd-Carolinas, slafveriets,
upprorets hufvudsäte. Trupperna drogos denna natt ut ur
sina länge försvarade fästen, ut ur det starka Charleston och
afsändes mot norden.
Det var den 20 Februari, min födelsedag, då en liten
ångare anlände med depescher och förkunnade att Charleston
hade fallit. Aldrig förr hade jag väl firat en så skön
födelsedag. Seger! slutligen seger, efter så många mödor! O,
hvilken känsla af fröjd som genomgick oss alla! Vanten på
ångskeppet Pawnee mannades, och ett dubbelt trefaldt »hurra»
uttryckte våra känslor och förkunnade för det andra fartyget,
att glada underrättelser anländt. Dagen derpå passerade vi
förbi Fort Sumter, der fiendens första bomber fallit, och der
vår flagg vid krigets utbrott ströks. Nu var detta fäste en
ruin, fast ännu starkt. Till höger hade vi Fort Moltrie och
andra väl byggda befästningar. Hela hamnen var nästan
omringad af jordvallar, från hvilka stora kanoner öfver allt
tittade fram. Charleston hade till stor del blifvit lågornas
rof eller förstörd genom bomber. Halfva staden bestod af
ruiner af brända eller sönderskjutna hus. Det var något
sorgligt och dock tillfredsställande i anblicken af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
