Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
33.
FABIAN WREDE,
Född d. 20 mars 1641, son af Kasper Wrede och Sofia Taube af
Carlöö. Grefve, kongl, råd, president i bergs-, kammar- och
kommers-kollegierna, m. m. Död d. 6 december 1712.
Fabian Wredes vagga stod på Peippoia gård i Finland. Han ingick efter
fullbordade studier och vidsträckta resor i främmande land på den civila
ämbetsmannabanan. Den 2 oktober 1675 utnämndes han till landshöfding öfver Viborgs,
Kymmenegårds och Nyslotts län, hvarifrån han den 1 december 1681 förflyttades till Uppsala
län. Utsedd till landtmarskalk vid riksdagen 1682, begynte han sin egentliga politiska
bana. Han ställde sig obetingadt på konungens sida, och nitiskt och skickligt hjälpte
han denne att genomdrifva sina envålds- och reduktionsplaner. Härigenom steg han
allt högre i Karl XI:s ynnest. Efter sin svåger, Klas Hermansson Fleming, blef han
1685 kongl, råd samt tillträdde presidentplatsen i det ena kollegiet efter det andra.
Grefve den 10 december 1687, fick han tillstånd att skrifva sig till östanå, ett för
tiden ovanligt medgifvande. Vid Karl XI:s död befriades han från presidentskapet
i bergskollegiet, men behöll sina öfriga viktiga ämbeten, och blef utsedd till en af
den unge konungens förmyndare. Då yrkanden om dennes myndighetsförklaring
före den lagliga tiden framkommo, var Wrede den enda af rådsherrarne, som ehuru
förgäfves motsatte sig detta. Karl XII:s förtroende vann han heller aldrig, men häfdade
gentemot honom, och oberörd af sina kollegers räddhåga, sin mening, som han i
ett öppet språk gaf tillkänna. Ehuru efter hand befriad från en del af sina många
uppdrag, förblef han dock själen i den inre styrelsen under konungens långa frånvaro,
och på honom hvilade främst den svåra uppgiften att anskaffa medel till de på-
Sående krigen. Annu kort före sitt frånfälle, då han redan var bruten af sjukdom,
It han bära sig upp 1 rådet, sista gången den 17 november; natten mot den 6
december utandades han sin sista suck.
En af de mest utmärkta ämbetsmännen på sin tid, berömmes han af sina
samtida för klokhet, kraft och användbarhet Väl har han ej undgått att beskyllas
för tidens lyte, beredvillighet att emottaga .vängåfvor", men det erkändes tillika att
han aldrig emottog något för att genomdrifva en mot hans öfvertygelse stridande
åtgärd. Likaså förevitades honom att han vetat samla sig stora rikedomar, medan
tiden eljes ej var egnad härför, men det får ej förglömmas att han, då olycksbudet
om slaget vid Poltava nådde hemlandet, ej förlorade modet, utan föreslog att spänna
förmågan till det yttersta och själf försträckte staten 160,000 daler s. m. af sin enskilda
förmögenhet.
Genom sitt gifte hade han, utöfver de genom hans åtgöranden bevarade
släktdonationerna kommit i besittning af Harviala, Lemsjöholm och Nokia gårdar. —
Hans grefliga ätt utgick med honom själf, då hans söner redan under faderns
lifstid aflidit.
I. Åts. FAB • WREDE - S - R • M - S • S ~PRÆS - C . CAM • & MET.
Bröstbilden, h. s., i peruk och mantelveck.
Fråns. NON • SIBI • SED • PVBLICO. En hand ur skyn drager
medelst ett tåg ett ämbare ur en brunn, vid sidorna däraf
växande träd. I afskärningen: 1687
Anm. Storlek: 43 mm. Graverad af Arv. Karlsteen.
Slagen 1687. Beskrifven hos Hildebrand pag. 79, i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
