- Project Runeberg -  Minnespenningar öfver enskilda personer födda eller verksamma i Finland / I /
42

(1906-1923) [MARC] Author: Mauritz Hallberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

33.

ARVID BERNHARD HORN.

Född d. 6 april 1664, son af Gustaf Horn och Anna Helena von
Gertten. Grefve, kongl, råd, generallöjtnant, kanslipresident, kansler
för Åbo universitet. Död d. 17 april 1742.

Horn, som var född på Vuorentaka i Halikko, tillhörde Kankasgrenen af ätten
och måste, då fädernehemmet var obemedladt, söka sin utkomst på krigarbanan.
Han blef musketerare vid lifgardet 1782 samt officer 1685. Kort därefter trädde han
i utländsk krigstjänst och bivistade flere fältslag. När han återkom till Sverige,
utnämndes han af Carl XI, tack vare medhafda rekommendationer, till kaptenlöjtnant vid
drabanterna. Han vann konungens förtroende, som ock rekommenderade honom hos
sin son, hvilken Horn fullt hängaf sig åt, äfven som deltagare i den unge konungens
vågsamma idrotter. Ar 1700 blef Horn chef för lifdrabanterna, friherre och
generalmajor. Nu öppnades för honom en bragdrik bana; med landstigningen på Själland,
med Narva, Düna, Klissow är hans namn förknippadt, och efter tåget till Polen
avancerade han till generallöjtnant. Men nu kastades han helt oförmodadt in på
den diplomatiska banan, och hans definitiva öfvergång till det civila
förvaltningsområdet inträffade, då han 1705 blef kongl. råd. Hans gunst hos konungen stod vid
denna tid på sin höjdpunkt; grefve 1706, fick han betydande uppdrag att utföra
och han var oftast den förmedlande länken mellan den på krigstågen dröjande
konungen och rådet Efter det han 1710 blifvit beklädd med kanslipresidentvärdigheten,
låg högsta ledningen af rikets inre angelägenheter så godt som uteslutande i hans
händer. Det behöfdes ock Horns starka skuldror att bära den vägande bördan.
Slitningarna mellan konungens ständigt ökade kraf och landets förmåga att bära de
fordrade nya bördorna blefvo pröfvande, och mer än en gång framlade Horn för
konungen den förtviflade ställningen samt yrkade på fred. Slutligen väckte han,
liksom rådet i sin helhet, konungens misstroende, och vid dennes hemkomst ställdes
Horn, trots sin obetingade lojalitet i regentskapsfrågan i skuggan, när den verkliga
makten gled öfver i Görtz händer. Efter Cail XII:s död stod Horn ännu en tid
utanför händelserna, men tog snart sitt parti och ehuru motvilligt erkännande Ulrika
Eleonora, var Hom den, som i hufvudsak gaf form åt tingens nya ordning. Den
forne förkämpens för enväldet konstitutionella ifver skulle dock stå honom dyrt En
drottningens själfrådiga handling medförde hans afgång från kanslipresidentämbetet
och ur rådet Hans popularitet växte dock härigenom och inom kort var han åter
herre öfver situationen. Landtmarskalk vid 1720 års riksdag verkade han för kronans
öfverflyttande på Fredrik I, och blef af den nye konungen åter inkaUad i rådet samt
ånyo kanslipresident. Nu inbröt Horns glansperiod och ingen finsk man har haft
ett sådant inflytande på Sveriges och Finlands gemensamma öden som han; genom
begåfning och sedlig renhet var han ock synnenigen danad för sin höga post Han
sökte nu genom allianser stärka Sveriges ställning, på samma gång han ville
undanrödja hvarje anledning till inblandning från grannarnes, synnerligen den östra
grannens sida 1 rikets inre angelägenheter. Den kloka försiktighet, hvarmed han lotsade
statsskeppet fram, väckte emellertid opposition, hvilken efter hand växte upp för att
efter några misslyckade försök sluüigen kasta den grånade statsmannen och hans
•gubbaktiga nattmössepolitik" ur sadeln. Hans makt ärfdes af hattarne, hvilkas
politik närmast ledde till det olyckliga kriget 1741—43, hvars början Horn fick
upplefva under det tillbakadragna lugn han sökt på Ekbyholm, där han midt under
kriget afled. — Horn, som tidigare varit kansler för Uppsala universitet, innehade
åren 1723—35 kanslersämbetet för Abo universitet; han ligger begrafven i Tryserums
kyrka i Kalmar län.

I. Åts. ARV • HORN • COM - REGN • SVEC . SEN-PRÆS• CANCEL•
ET • COMIT • A • 1720 • MARESCH . Bröstbilden, h. s., i rikt
sirad dräkt och mantelveck; nedanför: o.muNn.i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:05:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnespfin/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free