Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
70.
GUSTAF MAURITZ ARMFELT.
Född d. 1 april 1757, son af Magnus Wilhelm Armfelt och Maria
Catharina Wennerstedt. Grefve, general af infanteriet, t. f.
generalguvernör i Finland, ordförande i kommittén för finska ärenden i
Petersburg, kansler för Åbo universitet. Död d. 19 augusti 1814.
Då Armfelt, den äldsta af fyra bröder, å Juva kaptensboställe 1 Eura såg
dagens ljus, kunde helt visst ingen förutse den växlingsrika bana, de mångskiftande
öden, som voro honom förbehållna. Konungagunstling, beklädd med rikets högsta
värdigheter, dömd till vanärande straff och drifven i landsflykt, ånyo uppstigen till
maktens tinnar och slutande sitt lif under förhållanden, dem han väl själf likaså
litet som någon annan kunnat tänka sig, har han icke undgått att mycket olika
bedömas. Sin krigarbana begynte han 1771 som underofficer vid Abo läns lifdragoner.
Sedan han 1780 vunnit Gustaf III:s gunst låg en glänsande framtid framför honom.
Kapten 1781 och kavaljer hos kronprinsen samt två år därefter öfverstekammarjunkare
och 1786 direktör vid kongl, teatern, blef han generaladjutant 1787 äfvensom öfverste
för Nylands dragoner 1788. Under kriget 178&—90 visade han flere prof på
mannamod och sårades den 4 juni 1790 vid Savitaipale. Befordrad till generalmajor, var
han ett af Sveriges ombud vid afslutandet af freden i Werelä, därvid utvecklande
stor fyndighet. Efter Gustaf III:s död skickades Armfelt af förmyndarstyrelsen som
sändebud till Neapel. Under denna maskerade förvisning inlät sig Armfelt i
stämplingar, som medförde hans egen skymfliga dödsdom och de bittraste lidanden för hans
medsammansvurne. Själf undkom Armfelt med nöd till Ryssland, där han, kyligt
emottagen, vistades åren 1794—97 i Kaluga under namnet Brandt Domen öfver
Armfelt upphäfdes emellertid 1799, och 1801 återvände han till Sverige. Följande
år utnämnd till sändebud i Wien återkallades han 1804 för att mottaga öfverbefälet
i Pommern; detta förde han i början framgångsrikt, men möttes senare af motgångar
och nödgades nedlägga befälet i maj 1807. Vid utbrottet af 1808—09 års krig
ifrågasatt till öfverbefälhafvare i Finland uppdrogs honom dock i stället befälet på västra
gränsen. Medveten om, men ej medverkande vid 1809 års revolution, sökte han
under de nu inträdda förhållandena bibehålla kronan åt prins Gustaf, men utsådde
endast så småningom ett allt större misstroende mot sig och måste sluUigen på Carl
Johans befallning lämna Sverige, hvarefter Armfelt, som emellertid svurit kejsar
Alexander trohetsed inför ryska ministern i Stockholm, afreste till Finland. Snart
stod han i hög gunst hos sin nye monark och på Finlands öden fick han ett
afgörande inflytande, i synnerhet sedan han den 6 november 1811 blifvit ordförande!
den för de finska ärendenas behandling inrättade kommittén. På Armfelts tillskyndan
skedde ock .Gamla Finlands" införlifvande med det öfriga storfurstoidömet
Upphöjd i finskt grefligt stånd 1812 och för andra gången kansler för Åbo universitet,
var han jämväl en kortare tid t. f. generalguvernör i Finland. Armfelt deltog
sommaren 1812 i fälttåget mot Napoleon, dock utan att ega något större inflytande på
operationerna. Han drog sig därför tillbaka och återvände till Petersburg. Invid
denna stad, i Zarskoje Selo, afled han efter någon tids sjuklighet och är begrafven
i Halikko kyrka. — Tvenne gånger innehade Armfelt en stol i Svenska akademin.
I. Åts. GVSTAV • MAVRIT . ARMFELT . SVEC • AET . ANN • IN •
XLIIII- Halsbilden, h. s.; nedanför: a • ouill*maed.
Fråns. INTAMINATIS . FVLGET • HONORIBVS . Tre i hvarandra
fästade kransar af lager, ek och palm (den senare med in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
