Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104.
107
MICHAEL SPERANSKI.
Född d. Via jan. 1771, son af Michael Wasiljevitsch och Praskovja
Feodorovna. Grefve, statssekreterare, rikssekreterare, kansler för Åbo
universitet. Död d. 1839.
Son till en bypräst i Tjerkutlno 1 Vladimirska guvernementet, sattes den unga
Michael i ett andligt seminarium, där honom tilldelades namnet Speranski (af Spero).
1788 förflyttades han till Newski klostrets seminarium i Petersburg. Där
kvarstannade han efter 1792 som lärare och prefekt, till dess han 1796 Öfvergick till den
administrativa tjänstemannabanan. Efter Alexander I:s tronbestigning började
Speranski alltmer trfida i förgrunden, men hölls likväl 1 andra planet intill freden i Tilslt
1807, då han, som egde grundliga insikter i Frankrikes litteratur och språk samt
hyste en stor beundran för Napoleon, svingade sig upp till den mest inflytelserika
platsen vid monarkens sida. Denne, som vid tiden äfven han var besjälad af en
frihetsvänlig reformifver, sanktionerade väl leke alla Speranskis planer, men biträdde
likväl i många väsentliga punkter desamma. Efter Fredrikshamns-freden fick
Speranski äfven inflytande på Finlands öde, dock hade han redan dessförinnan
kontra-signerat de akter, genom hvilka Finlands statsskick fastställdes, ty redan 1 början
af 1809 hade han utsetts att inför regenten föredraga Finlands angelägenheter och
var Alexander följaktig till landtdagen i Borgå. Annu samma år utsågs han till
kansler för Åbo universitet och bidrog till besluten om detta lärdomssätes förkofran
och utvidgning. Uppslaget till den finska kommittén i Petersburg stammade från
honom, likasom ock förslaget om gamla Finlands återförening med det öfriga landet
Emellertid hade i Ryssland en opinion efter hand uppvuxit mot Speranski, och då
politiken fjärmade Alexander från Napoleon, lät kejsaren det mest synliga bandet
mellan denne och sig falla. Speranski kallades en natt på våren 1812 Ull Alexander,
ett långt samtal följde, och hemkommen omhändertogs den nyss så mäktige mannen
af polisen, som förde den förvisade till Nischnij-Nowgorod. Denna uppehållsort
utbyttes senare, först mot Perm, därefter mot ett gods invid Nowgorod. 1816 blef
han likväl åter använd, nu som civilguvernör i Pensa och från 1819 som
generalguvernör i Sibirien. Härifrån återvände han 1821 till Petersburg, där han togs i
anspråk af Alexander, mest likväl i kommittéer. Sedan Nikolai I uppstigit på tronen,
blef det för Speranski något ljusare, och kejsaren utsåg honom t. o. m. till en af
tronföljarens lärare. Med Finland hade han numera ingen annan beröring än att en
1835 nedsatt kommitté för kodifiering af Finlands lagar var hänvisad att med honom
samråda. Själf hade han ledt den omfattande kodifiering af Rysslands lagar, som
1826 vidtagit Kort före sin död blef han upphöjd i grefligt stånd.
I. Åts. Utan omskrift. Hufvudet, h. s. Nedanför: a. cemehobt» pfe.
Fråns. FIAMflTH | rPA<DA | MHXAMJ1A MHXAHJ10BHHA |
CnEPAH-CKArO|l flHBAPfl 1872 TOÄA.|–-1 poäwich bt> ciyit
HEPKYTHH-fe 1 HHBAPfl 1772 rOAA. | ck0h4ajich BT> c. IIETEPByPrfe|
ii øebpajm 1839 roAA. på tio rader.
Anm. Storlek: 62 mm. Graverad af A. Semenoff i
Petersburg. Slagen 1872 till hundrade årsdagen af
Speranskis födelse(l). Beskrifven och afbildad hos
Hßep-cem>: MeaanH bt> necrb pyccK. Atsrr. DXLII, pag. 195.
Tafl. xlv, N:o 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
