Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
har endast sporadiskt, då och dàf en prägling sett dagen och nägon
institution med årliga medalj präglingar på programmet ega vi som
bekant icke. Kanhända våga vi se ett uppslag till någonting ditåt
i Numismatiska Föreningens under år 1921 väckta och kort därefter
tillkännagifna afsikt att utgifva en fortlöpande serie minnespenningar
öfver männen från 1808—1809 års krig. Af denna serie har
tillsvidare en grupp om tre medaljer utkommit, och en annan lika stor
grupp är under förberedelse för att i sin tur senare, om
allmänhetens intresse för företaget ej sviker, fortsättas. Vi skulle då kunna
påvisa, att medvetandet om vår outplånliga skuld till de behjärtade
och plikttrogna männen från wvåra segrars, våra sorgers och vår
äras gyllne tid" fortlefver i tacksamma hjärtan.
Men med detta uppslag är endast en signal gifven, som dock
manar till efterföljd. Vi må hoppas, att efterhand en sed att anlita
den vackra medalj konsten, när en hyllningsgärd förestår, utvecklar
och sprider sig i allt vidare kretsar. Vi äro lyckliga nog att ega
betydelsefulla minnen, värda att pietetsfullt tillvaratagas och
omhuldas; ej blott sekelärfda, redan långt i fjärran skymtande sådana,
hvilka dock ännu påkalla ans och vård, om de ej engång skola helt
förgätas, utan det finnes även oss mycket närmare i tiden liggande
män och gerningar, som glömska och förgätenhet redan girigt gripa
efter som sitt säkra rof. Att Sverige, och där särskildt Svenska
Akademien, hugfäst minnet av några av de våra, vi erinra oss Freese,
Franzén och helt nyligen Topelius, frikallar ej oss från våra
förpliktelser, helst en dylik främmande, om ock kärleksfull, omvårdnad
aldrig kan komma att utsträckas till de söner af vårt land, hvilkas
lifsgärning, låt vara med väckelse ur den svenska kulturen, likväl
omfattat densamma mer fjärran liggande verksamhetsfält. Men det
är icke blott till de störste vi stå i tacksamhetsskuld, till deras skara
sluta sig många, än lättare förgätna, som på en mindre framskjuten,
men likväl betydelsefull post kämpat med, för att tillvinna oss den
plats i kulturfolkens led, hvilken vi med glad stolthet tagit i arf.
Lynneströghet och brist på eggande väckelse från gynnsamt formade
yttre förhållanden må gälla hvad de kunna som undskyllan för de
försummelser vi onekligen gjort oss saker till; i hvarje fall kunna
vi påvisa, att våra konstnärer först sent egnat medalj konsten någon
uppmärksamhet, och om ingen af dem kan sägas, att han odlat
densamma, än mindre gifvit sig så helt, att han äfven fullt behärskar
dess teknik. Denna konstgren är fortfarande tillbakasatt och de alster
af densamma, som emellanåt framträda, äro knappast annat än spånor,
fallna under hvila från utöfvandet af den stora konsten. Den tek^
niska färdighet, som gravörkonsten betingar, förefinnes icke, någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
