Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142.
15
FREDRIK AXEL von FERSEN.
Född d. 5 april 1719, son af Hans v. Fersen och Eleonora Margareta
Wachtmeister. Grefve, fältmarskalk, riksråd. Död d. 24 april 1794.
Tillhörande en till Sverige inflyttad, urgammal skotsk släkt, Mac Pherson
föddes v. F. — vanligen känd under namnet Axel v. Fersen d. ä. — i Stockholm
och studerade vid akademierna i Uppsala och Lund. Ar 1738 ingick han som
ryttare vid lifregimentet till häst och erhöll följande år tillstånd att besöka främmande
länder. Begagnande tillåtelsen uppehöll han sig i Tyskland, England och
Frankrike samt blef i maj 1740 kapten i fransk tjänst. Under det nu utbrutna kriget
mellan Frankrike och Österrike begynte han sin egentliga krigarbana och utmärkte
sig vid flera tillfällen. Samtidigt avancerade han vid lifregementet och blef som
kornett vid nämnda regemente kommenderad till Finland efter det kriget mellan
Sverige och Ryssland år 1741 utbrutit Han reste hem och nådde krigsskådeplatsen
i april följande år samt bivistade hela detta års kampanj. För sitt välförhållande
härunder, särskildt vid Pyttis, befordrades han till löjtnant och inskrefs påföljande
februari i konungens drabantkår; i mars erhöll han tillstånd att som frivillig deltaga
i undsättningsexpeditionen till Åland och undgick härigenom att vara med om
den nesliga kapitulationen vid Helsingfors. Sedan tog F. del i Dalaupprorets
kufvande samt återvände i juli 1743 till Frankrike och deltog i ett flertal
träff-ningar och kräfvande operationer. Efterhand befordrad till öfverste och
generalmajor såsom belöning för de viktiga tjänster han gjort, kvarstannade v. Fersen,
sedan fred slutits mellan Frankrike och Österrike imaj 1744, ännu någon tid i
fransk tjänst, hvarunder han ock engång besökte hemlandet, men år 1753 erhöll
v. Fersen på egen begäran afsked från franska arméen. Genom en hofintrig hade
han ock, trots ett häftigt motstånd, redan år 1750 blifvit svensk generalmajor
och efter sin hemkomst förordnades han 1754 att såsom ledamot 1
lagkommissionen biträda vid krigsartiklarnes öfverseende. Ar 1756 blifven öfverste för
lifgardet och general-mönsterherre för Sveriges infanteritrupper, utnämndes han
påföljande år till generallöjtnant. I denna egenskap deltog han på ett hedrande
sätt i det sjuåriga krigets första skede. Hans militära bana var härmed afslutad,
ehuru långt senare, år 1770, fältmarskalksstafven lades i hans hand. — Redan vid
1755/56 års riksdag indragen i det politiska lifvet var han vid denna likasom vid
den följande riksdagen, 1760/62 och ännu engåiw längre fram landtmarskalk
samt blef under hela sin riksdagstid en af förgrundsfigurerna. Att hattarnas välde
s\ länge kunde upprätthållas, t o. m. trots att de understundom tillhörde
riksdagens mindretal, torde till stor del varit v. Fersens förtjänst; hans lugn,
själsnärvaro och politiska mod räddade mer än engång situationen. Under en
övergångsperiod närmade sig v. Fersen hofvet, men differenserna voro för stora för en
bestående utjämning, och trots Gustaf III:s bemödanden att binda den gamla
partichefen, bl. a. med kallelse till riksråd och en plats i Svenska Akademien, kunde
klyftan ej utjämnas, än mindre kunde hot, som ock användes, bidraga härtill. Men
efter 1789 års riksdag drog sig v. Fersen undan det offentliga lifvet. Han dog i
Stockholm, men hans stoft hvilar i Ljungs kyrka i Östergötland.
•I. Åts. NEC CITRA NEC ULTRA* Fersenska vapnet i en oval
sköld under greflig krona med två gripar som sköldhållare
och under detsamma svärdsordens riddarkors, allt hvilande
på ett omeradt underlag med två hängande blomstergirlander.
Kanten strierad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
