Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142.
19
FREDRIK BOGISLAUS von SCHWERIN.
Född d. 7 okt 1764f son af Jakob Filip von Schwerin och Charlotta
Sofia Margareta von Bohlen. Qrefve, hon. teol. d:r, kyrkoherde,
fält-och kontraktsprost, riksdagsman, fullmäktig i Rikets Ständers bank.
Död d. 9 april 1834.
v. Schwerin tillhörde en från svenska Pommern härstammande ätt, som
naturallserats pä svenska riddarhuset såsom friherrlig, och hvaraf en yngre gren
1766 upphöjdes i grefligt stånd. Född 1 Stralsund, medan fadern var president i
Wlsmarska tribunalet, och bestämd för det militära ståndet, blef han redan 1777
kornett vid Vestgöta kavalleriregimente samt åtnjöt fackutbildning intill 1780
vid krigsakademien i Berlin. Då hans förmögenhetsförhållanden likväl voro
begränsade, lämnade han 1784 militärståndet, begaf sig till Uppsala och aflade där 1786
sin teologiska examen samt prästvigdes i Linköping, hvarpå han omedelbart
utnämndes till hofpredikant. Sedan han följande år, 1787, i Göttingen blifvit promoverad
till fil. mag., utnämndes han 1788 utom förslaget till kyrkoherde i Sala. Denna
privilegiekränkning följdes af en befallning att åtfölja K. Gustaf III under finska
kriget 1788—90 såsom fältprost, men någon vidare fortkomst på den presterliga
banan, annat än uppdraget att vara kontraktsprost, följde icke; dock tillades
honom efter statshvälfningen 1809 teologiedoktorsvärdigheten. Sina
ämbets-åligganden skötte han oförvitligt och vid sidan af dem egnade han sig ifrigt åt
landthushållning och trädgårdsskötsel. För sina stora förtjänster på dessa områden
kallades han till ledamot af Vetenskaps- och Landtbruksakademlerna samt af
Kungl. Finska Hushållningssällskapet. Han bedref under denna tid äfven
omfattande historiska studier och utgaf 1811/13 »Grundlinier till staternas historia».
Men ännu intog han likväl blott en undanskymd ställning. Efter att 1812 hafva
bivistat sin första riksdag, ja t. o. m. under förloppet af densamma, begynte han
väcka en viss uppmärksamhet, och vid den följande riksdagen, 1815, blef han
skapare af den första egentliga riksdagsoppositionen. Redan genom yttre betingelser
egnande sig för ledarekallet— en imponerande gestalt och välljudande stämma
samt lysande talaregåfvor — blef han denna oppositions erkända ledare. Såsom
sådan fordrade han en blind lydnad och öfverhufvud var han I allt mera
imponerande än vinnande. Då ett vid 1815 års riksdag fattadt beslut, i hvilket v. S. hade
sin betydande anpart, endast följdes af kraftlösa åtgärder, fann han sig högeligen
förorättad och drog sig tillbaka från det offentliga lifvet. Den mångfrestande
mannen slog sig nu på musik och kastade sig jämväl in i tidens litterära fejder, men
länge fann han sig ej härmed tillfreds. Redan 1817 är han åter inne på sitt rätta
område och nu utkom hans bok »Bidrag till kännedom om fäderneslandet», en
liten, men instruktiv skrift, och vid riksdagen 1818 stod han åter i främsta
kamp-linjen. Men hans ideal, engelsk parlamentarism under adelnsjledning, kunde ej
sammangå med den demokratiska strömning, som gjorde sig gällande vid 1823
års riksdag, då oppositionen sökte stöd hos de ofrälse stånden, hvarför [han,
öfver-gifvande sin redan rubbade ledarställning, närmade sig regeringen och egnade sig
med ali ifver åt myntrealisationen, hvilken genomdrefs 1830, hufvudsakligen tack
vare hans insiktsfulla medverkan; dess genomförande fick han dock ej upplefva,
bankens silfverutvexling vidtog nämligen den 1 okt. 1834. Äfven I öfrigt var han
fortfarande nitiskt verksam I det offentligas tjänst. Rikets finansiella förhållanden
hade alltid att påräkna i honom en kunskapsrik och vältalig målsman. Och sin
erkända förmåga som finansman kunde han särskildt göra gällande efter sitt val
till ordförande 1 Rikets Ständers bankfullmäktige. Hans penna hvilade ej heller,
från denna stamma nämligen flere betydande inlägg I för tiden brännande frågor.
Han afled i Stockholm ocn gafs honom som eftermäle det erkännande, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
