Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV
Den bittra kalken snart Johanna smakar
Och qval och bojor bli dess segrars lön;
Men än hon lefver . . . hon sin boja skakar,
Och kedjan brister för Johannas bön.
Sist räddar hon sin kung. Än segren vakar
Kring hennes bår; der hvilar hon så skön.
Det frälsta folket gråter sin Johanna;
Men himlens englar sjunga: Hosianna.
Allt detta har Du gjort — du är Johanna;
Din fana du af Frälsarns moder fick.
En barnslig oskuld strålar från din panna,
Och himlens seger blommar i din blick.
Ack! ofta under ekens skugga stanna,
Och kraft och mod ur Diktens källa drick!
Håll trogen vakt vid Ljusets tempelflamma!
Blif mer, bhf större, men ändå densamma!
Nar re’n kring fosterlandets berg och dalar
Ditt friska rykte som en ljungeld gar
Och då i kojor och i festens salar
Ditt namn af tusen läppar hyllning får, —
Hör ock det enkla ord som Skalden talar,
Fast litet eller intet det förmår.
Bland dem, som hylla Dig och Dig belöna,
Han vill med sångens liljekrans dig kröna.
Hell, Jungfru! Hell! Gå framåt, skörda ära
Med konstens vigda fana i din hand!
»Blif enkel som du är!» . . . det är en lära,
Som ljuder till dig från ett bättre land. ‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
