Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
»Envar,» säger David Hume, »skall gärna erkänna,
att det är en stor skillnad mellan själens
föreställningar, allt eftersom man känner obehaget av en omåttlig
värme och behaget av en måttlig värme, eller efteråt
tänker tillbaka på en dylik förnimmelse eller föregriper
den i sin inbillning. På sådant sätt kan man visserligen
efterapa eller kopiera sinnesföreställningarna men aldrig
fullkomligt återgiva det ursprungliga intryckets styrka
och livlighet. Till och med då sådana föreställningar
äro som friskast, kunna vi på sin höjd säga om dem,
att de framställa sitt föremål så levande, att vi nästan
skulle kunna sägas känna eller se det. Men de kunna
— för så vitt icke själen är rubbad genom sjukdom
eller vansinne — aldrig nå en så stor livlighet, att
de skulle vara omöjliga att skilja från verkliga
förnimmelser. Alla skaldekonstens färger, hur glänsande de
än må vara, kunna dock aldrig måla naturföremålen
så, att skildringen tages för ett verkligt landskap. Den
mest levande tanke står dock härutinnan ännu tillbaka
för den svagaste förnimmelse.»
Såsom beteckning för den starkare eller livligare
gruppen av medvetenhetstillstånd använder Hume termen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 26 16:54:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/minnped/0007.html
