48 Bland de många i Omsk må nämnas Gustaf Stenbock, Folke Hellstedt, Sixten Wigardt, Herman Reinius, Oskar Hallberg, Carl Bonde, Fritz Tjus, M. Rydberg, Gösta Cedergren, Knut Montelius, Fritz Lilliecreutz, Olov Olinder, de tvenne danska rödakorssystrarna Hanna Jes-sen och Asta Nielsen och en hel del andra. Skaran ökades efter hand. Vad skulle vi egentligen ta oss till? En dag överraskades vi av att Wilhelm Sarwe kom. Nu då alla vägar voro spärrade, hade han givit sig ut på egen hand. Han hade lyckats utverka passvisum, så att han kunde nå både de rödas och de vitas fronter och vara i verksamhet i hela Sibirien. Hans uppgift bestod i att söka reda på hemlösa barn, vilkas föräldrar genom det kaotiska tillståndet ofta befunno sig i en helt annan trakt av det väldiga ryska riket. På så sätt fick Wilhelm Sarwe göra tjänst åt både bolsjeviker och de vita, och hans gärning har i alldeles särskilt hög grad fått folk-försonande karaktär. Pastor Sarwe hade ju också i över ett fyrtiotal år verkat i Ural och Kaukasien som missionär, han kände t. o. m. stigarna i dessa trakter lika väl som i sin värmländska hembygd, han talade ryska utan någon som helst brytning och blev ofta betraktad som en infödd ryss. Sarwe hade sålunda de allra största förutsättningar att göra en märklig insats i rödakorsarbetet, och han infriade till fullo vad man väntat sig av honom. Ingen har — utom Elsa Brändström — betytt så mycket som Wilhelm Sarwe när det gäller svensk humanitär gärning i Ryssland och Sibirien under världskriget 1914 —1918. Vi voro samlade ett tjugotal svenskar i konsulatet i Omsk då Sarwe kom. Det blev stor förvåning bland oss. Vi trodde han befann sig i Sibirien i samma passiva situation som alla andra både svenska och danska dele-