66 allt. Men självbehärskad pä det rätta sättet är den som kan kämpa utan att göra väsen av sig, vänta utan bitterhet och segra utan övermod. En lycklig människa äger det mod som är nödvändigt tor att icke frukta livet eller gå ur vägen för det.»- Man kan spåra en stark åder av ursprunglig religiositet i Elsa Brändströms livssyn. Vi minnas hennes egna ord: »Till sist blir vars och ens ideal sådant som det av en högre kraft utformats» och: »Lycklig är den som kan känna att vårt liv har ett evigt ursprung». Karakteristisk är en episod från ekumeniska mötet Som utgångspunkt för sitt föredrag sökte hon efter ett lämpligt bibelord. »Var står det i bibeln, att man inte kan älska Gud, om man inte älskar sin broder?» frågade hon mig en dag. Det gällde alltså Johannes’ första brev, kapitel fyra, vers tjugo: »Den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett.» Detta ord blev måttot för föredraget. Vi kunna också säga att vi här möta den religiösa känsla, som dominerade i Elsa Brändströms livssyn. De’ var i människogemenskapen och människokärleken hennes gudstro strålade fram, och denna religiösa intuition var den dynamiska kraften i hennes gärning. Hemligheten i hennes häpnadsväckande spontanitet är att söka i denna religiösa intuition. När hon mötte de stora män niskoskarorna i Ryssland och Sibirien, var det givetvis den yllre nöden och misären som i första hand måste avhjälpas, men genom sin religiösa intuition trängde hon ner till själva djupen av själarna. Hur ofta har jag inte sett henne samtala med även icke kristna — turkar och judar — på ett sätt som visar att alla barriärer brutits ned. Det var denna spontanitet som gjorde Elsa Bränd