97 SCHREIBERMÜHLE Av A. Butz På tal om syster Elsa Brändströms välsignelserika verksamhet får man icke glömma stiftelsen på godset Schreibermühle. Ehuru långt mindre bekant än Marienborn och Neusorge, förtjänar denna institution dock omnämnas, enär den visar Elsa Brändströms stora omsorger om och förståelse för sina skyddslingar. Syster Elsas avsikt med denna stiftelse var att ge f. d. krigsfångar tillfälle till någon tids rekreation och möjlighet att komma ifrån tanken på sina egna bekymmer. Det är klart, att många krigsfångar, särskilt de som till-bragt fångenskapen i Ryssland och Sibirien, hade svår! att övervinna följderna av sin andliga depression. De kunde ej befria sig från den pinande oro och tungsinthet, som hållit dem nere under de gångna svåra åren. De hade tappat självtillit och arbetsförmåga, ja, själva viljan att leva och försöka slå sig fram. De kunde inte komma ifrån tanken på sitt eget jag, kastades från det ena til! det andra utan förmåga att slutföra något och kunde många gånger inte anpassa sig efter de helt förändrade förhållandena i hemlandet. Som botemedel för dessa nervösa åkommor ville syster Elsa inrätta ett »arbetssanatorium» för f. d. krigsfångar. Schreibermühle lämpade sig utmärkt väl för detta ändamål. Där mötte man icke den nya dagen med svårmod (“Iler likgiltighet, och solen gick ned över ett med glad tillförsikt utfört dagsverke. 1 fångenskapen hade vi vant oss av med att vänta på den nya dagen. Den kom och gick, likgiltigt hur. 7 — Så minns jag Elsa Brändström.