101 rum därintill. Småbarnen vårdades av diakonissor, det fanns t. o. m. ett rum för babys; de större barnen om-båndertogos av för denna uppgift särskilt utbildad personal. De större flickorna städade själva sina rum och utförde sitt dagliga arbete efter en bestämd plan, vari även ingick hushållsgöromål såsom att rensa grönsaker, skala potatis m. m. Även de mindre barnen voro mycket stolta, när de i sin tur under ferierna fingo hjälpa till med dylika sysslor. Det fanns ingen särskild tjänstepersonal i Neusorge. Enär Elsa Brändström hade den åsikten, att allt arbete var värdefullt, mottogos ljugo unga flickor ur alla samhällsklasser årligen i en ettårig kurs, som omfattade alla grenar av husligt arbete. Kursen stod under ledning av en diakonissa eller en lärarinna från Reiffen-steinerföreningen. Eleverna bodde fyra och fyra tillsammans och disponerade under sin fritid gemensamt ett trevligt vardagsrum. De enkla men rikliga måltiderna intogos av alla gemensamt i stora matsalen. På fritid hade barnen tillfälle till lek och sport i den vackra parken, härliga bad i den närbelägna Zschopau-floden eller de vackraste promenader i Erzgebirges susande gröna barrskogar. Barnen hade egna små trädgårdsland, där de kunde plantera och arbeta. Undervisning gavs i slöjd och handarbete, gymnastik, sport och dans. Därjämte anordnades ibland teaterföreställningar. Elsa Brändström avsåg med allt detta inte blott att bibringa en del praktiska färdigheter, utan barnen skulle även beredas tillfälle till intellektuell och kroppslig träning, samtidigt som man ville stärka deras mod och utveckla deras sinne för <let sköna i naturen. Högtiderna voro särskilt festliga i barnhemmet. Ingen påskdag förgick utan att varje barn fick en gåva av