Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Kejsarens syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aspbladen hade upphört att dallra. Hade man gått
vid havet, så skulle man ha funnit, att vågen
inte mera slog mot stranden, och hade man gått
i öknen, skulle sanden inte ha knarrat under ens
fot. Allt var förstenat och orörligt för att inte störa
den heliga natten. Gräset tordes inte växa, daggen
kunde inte falla, och blommorna vågade inte
utandas vällukt.
Under denna natt jagade inte rovdjuren, stucko
inte ormarna, skällde inte hundarna. Och vad som
var ännu härligare: intet av de livlösa tingen skulle
ha velat störa nattens helgd genom att låna sig
till en ond gärning. Ingen dyrk skulle ha kunnat
öppna ett lås, och ingen kniv hade varit i stånd
att utgjuta blod.
Just under denna natt kom i Rom en liten
skara människor ned från kejsarboningen på
Palatinen och tog vägen över Forum upp mot
Kapitolium. Under den nyss tilländalupna dagen hade
nämligen rådsherrarna frågat kejsaren om han hade
något att invända mot att de reste honom ett
tempel på Roms heliga berg. Men Augustus hade inte
genast lämnat sitt bifall. Han visste inte om det
vore gudarna behagligt, att han ägde ett tempel
vid sidan av deras, och han hade svarat, att han
först genom ett nattligt offer till sin genius ville
utforska deras vilja i denna sak. Det var han, som
nu, åtföljd av några förtrogna, gick att verkställa
detta offer.
Augustus lät föra sig i sin bärstol, ty han var
gammal och Kapitoliums långa trappor besvärade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
