Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OUDSYSTERN 71
Det hade inte varit en uppoffring, att hon inte
hade gift sig, ty hon hade aldrig älskat någon
som sin far, och hennes eget hem hade varit
präktigare än någon annans.
Men så hade hennes far en dag kommit och
sagt till henne: »De vilja arrestera mig. De
sprida ut, att jag har stulit, men det är inte
sanning.» Då hade hon trott honom och hjälpt
honom att hålla sig dold för karabiniererna. Och
de hade sökt honom förgäves i Catania, på Etna,
över hela Sicilien.
Men då polisen inte kunde finna cavaliere
Palmén, började folket säga: »Han är en hög herre,
och det är höga herrar, som hjälpa honom, eljest
skulle man för länge sedan ha funnit honom.»
Och så hade prefekten i Catania kommit upp till
henne. Hon mottog honom leende, och
prefekten kom såsom för att tala om rosor och vackert
väder. Så sade han: »Vill signorinan se på detta
lilla papperet? Vill signorinan läsa det här lilla
brevet, vill signorinan ge akt på den här lilla
underskriften?» Hon läste och läste. Och vad
var det hon såg? Hennes far var inte oskyldig.
Hennes far hade tagit andras pengar.
Då prefekten var borta, hade hon gått till sin
far. »Du är skyldig,» sade hon till honom. »Du
får göra vad du vill, men jag kan inte mera hjälpa
dig.» Å, hon hade inte vetat vad hon sade. Hon
hade alltid varit mycket stolt. Hon hade inte
kunnat tåla, att hennes namn hade blivit stämplat med
vanära. Hon hade ett ögonblick önskat, att hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
