Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ANTIKRISTS iMIRAKLER
lämna ut skatter, som hon aldrig hade ägt, och
hon skulle dödas av de rovhungriga skarorna.
Varför kunde inte de stora jordägarna hålla
sig hemma? Varför skulle de reta upp de fattiga
med att leva ett stort liv i Rom och Paris? Man
skulle inte vara så hätsk mot dem, om de hölle sig
hemma, man skulle inte svära så dyrt och heligt
att döda alla rika, då tiden kom.
Donna Micaela önskade endast, att hon hade
kunnat fly ned till en av de stora städerna. Men
både hennes far och don Ferrante insjuknade
denna höst, och för deras skull var hon bunden att
stanna kvar, där hon var. Och hon visste, att hon
skulle bli dödad som ett försoningsoffer för de
rikas synd mot de fattiga.
I många år hade olyckorna samlat sig över
Sicilien, och nu kunde de inte mer hållas tillbaka.
Nu började själva Etna hota med ett utbrott.
Svavelröken stod eldröd om natten, och jordåskan
hördes ända till Diamante. Allt skulle bli slut.
Allt skulle förstöras på en gång.
Visste då inte regeringen om missnöjet? Ah,
regeringen hade äntligen fått kännedom därom,
och den hade tillsatt en kommitté. Det var en
stor tröst, att en vacker dag se de kommitterade
komma åkande framåt corson i Diamante. Om
bara folket hade förstått, att de ville det väl! Om
inte kvinnorna hade stått i sina dörrar och spottat
efter de fina herrarna från fastlandet, om inte
barnen hade sprungit bredvid vagnarna och ropat:
»Tjuv, tjuv!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
