Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Palazzo Geraci och palazzo Corvaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
ANTIKRISTS MIRAKLER
rädda barnet, försonar allt. Det är nog straff.’
En ädel man skulle ha tagit barnet på ena armen,
lagt den andra om hustruns liv och gått glad
till sitt hem. En signor skulle ha handlat så.
Men han var ingen signor, han var en
blodhund. –—
Hon kunde tala, bäst hon ville, mannen hörde
henne inte, kvinnan hörde henne inte. Det var,
som hade hennes ord kastats tillbaka av en
ogenomtränglig mur.
Barnet kom just då fram till fadern och sökte
draga till sig hans hand. Han såg förgrymmad
på pojken. Nu, då denne .var klädd i flickkläder
och hade håret slätkammat och tillbakastruket
vid öronen, såg han genast likheten med Marcia,
som han inte hade märkt förut. Han sparkade
undan Marcias son.
En hemsk stämning rådde på torget.
Grannarna fortforo att stilla och långsamt draga sig
undan. Många gingo ogärna och med tvekan, men
de gingo dock. Mannen tycktes endast vänta på
att den siste skulle gå.
Donna Micaela upphörde att tala, i stället tog
hon bilden och lade den i Marcias armar. »Tag
honom, min syster Marcia, och må han skydda
dig!» sade hon.
Mannen såg detta, och det tycktes öka hans
vrede. Det var, som skulle han inte mer kunna
invänta den stund, då han blev ensam. Han drog
samman kroppen. Han var som ett rovdjur före
språnget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
