Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Oasen och öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
ANTIKRISTS MIRAKLER
Dock innan dessa ruvande planer kommo att
utföras, anlände första dagarna av mars 1896
underrättelsen om slaget vid Adua. Italienarna
hade blivit slagna, och flera tusen av dem voro
döda eller fångna.
Några få dagar senare blev det ministerskifte
i Rom. Och den man, som nu kom till makten,
kände fruktan för sicilianarnas vrede och förtvivlan.
För att försona dem lät han lösgiva några av de
fängslade socialisterna. De fem, som man trodde
att folket mest längtade efter, blevo frigivna. De
voro Da Felice, Bosco, Verro, Barbato och Alagona.
Ack, donna Micaela försökte att vara glad, då
hon fick veta detta. Hon försökte att inte gråta.
Hon hade trott, att Gaetano var i fängelse,
därför att Kristusbilden skulle få bryta ned hans
fängelsemurar. Han var ditförd av Guds nåd,
därför att han skulle nödgas böja sitt huvud för
Kristusbarnet och säga: »Min Herre och min Gud».
Men nu var det inte bilden, som hade befriat
honom. Han skulle komma ut samma hedning
som förr. Samma gapande klyfta skulle alltjämt
finnas emellan dem.
Hon försökte att vara glad. Det var ju nog,
att han var fri. Vad betydde hon och hennes
lycka i jämförelse med detta?
Men så gick det med allting, som Diamante
hade hoppats och eftersträvat.
Den stora öknen var mycket grym mot den
Stackars oasen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
