Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN
401
sig till att se på honom. Han är allvarsam nu,
alls inte elak mer. Han sitter stilla och lyssnar,
som om han inte ville tappa bort en stavelse. Nyss
var hans ansikte sjukligt och gråblekt, men det
förändras nu med ens. Hans ansikte börjar lysa
som en förklarads.
Hon berättar och berättar. Hon ser på
honom, att också hon nu är vacker. Hur skulle
hon kunna undgå att vara vacker? Hon får ju
äntligen tala ut till honom. Hon får säga honom
hur kärleken kom till henne och hur den sedan
aldrig har lämnat henne. Äntligen får hon säga
honom hur han har varit allt för henne.
Ord kunna inte säga det nog. Hon tar hans
hand och kysser den.
Han låter det ske utan att röra sig. Färgen i
hans ansikte blir inte starkare, men den blir klarare,
genomskinligare. Hon kommer ihåg Gandolfo, som
hade sagt, att Gaetanos ansikte blev så vitt, att
det lyste.
Han stör henne inte. Hon berättar honom om
järnvägen, talar om underverk efter underverk.
Han ser på henne ibland. Hans ögon stråla emot
henne. Han gör alls inte narr av henne.
Hon undrar mycket vad som försiggår inom
honom. Han ser egentligen ut, som om det hon
sade inte var något nytt för honom. Han tycktes
känna igen allt, vad hon säger. Var det så, att den
kärlek han bar till henne var just sådan, som den
hon kände för honom? Stod den i gemenskap
26. — Antikrists mirakler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
