Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpa intelligens och lustiga kvickhet samt icke minst
hans skönhet, ett arf från modern, öppnade alla
njutningens portar för honom i världens hufvudstad. Öfverallt
blef han mottagen och firad. Ja, han såg ju så
bildskön ut, denne unge man med sina änglamilda ögon, som
trängde rakt in i ens hjärta, men den fina ansiktsprofilen,
den smärta, högresta gestalten, den ungdomliga
lifligheten, och han hade ett så outtömligt förråd af kraft och
lifsglädje, att han tycktes ha kvar ännu mer däraf, ju mer
han slösade därmed åt alla håll.
Och ändå var han icke en vacker karl i detta ords
vanliga betydelse, såsom det mestadels upfattas i
Paris. Allt hos honom från och med intelligensen och
denna öfversvallande lifskraft, som han ej visste huru han
skulle kunna göra fullt bruk af, till själfva utseendet
var orginellt och ovanligt.
För parisarna vardt denne unge tatar med en
ängels anletsdrag, en atlets kroppsstyrka, ett lejons mod och
med sin ridderliga vapensköld en eftersökt blomma af
sällsynt färgprakt och väldoft. Det är lätt att förstå,
huru markiserna i Seine-staden skulle taga sig ut vid
sidan af honom; de förstördes af ett utsväfvande lif, han
tycktes snarare stärkas genom detta lefnadssätt; deras
själar voro slocknade såsom utbrunna lampor, han var
idel eld och lågor; de hade öfverleft sig själfva, han visste
ej hvad han skulle göra med lifvet; de voro blaserade
och gäckade i sina illusioner om lifvet, han var alltjämt
entusiastisk, och allt rundt omkring honom tedde sig i
ett förtrollande skimmer.
För dem voro orgierna en sporre för de förslappade
nerverna, för honom voro de en afkylning af det alltför
heta blodet. Men den dragg, som låg på bägarens botten,
klibbade icke fast vid hans läppar, och det onda studsade
tillbaka från denna nobla natur som torra sandkorn från
klippan.
Denna karaktär hade uppväxt inför mina ögon, och
jag såg, huru den utvecklades dag för dag, så att jag
kände honom alltigenom. Det var samme Selim som i
barndomens dagar, endast ofantligt starkare.
Öfvertygelsen om den egna kraften gaf honom en viss
säkerhet, som också grundade sig på hans medfödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
