Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parad, och det troddes allmänt, att blotta åsynen af de
skäggiga zuaverna och de svarta afrikanerna skulle
skingra tyskarna åt alla väderstreck. Zuaver och turkos
drogo från Paris österut såsom en svärm roffåglar efter
byte. De andades blodtörst och darrade af otålighet att
så fort som möjligt få komma i krutröken och
stridsdammet. Paris var berusadt utan att vara oroligt för
framtiden.
— Ännu en seger och allt skall vara färdigt!
menade de.
Men när röken från kanonerna vid Wissenburg,
Gravelotte och Sedan huftnit skingra sig, fingo fransmännen
till sin förfäran skåda det grufligaste nederlag, som de
någonsin lidit. Dessa brokiga, svarta och röda
regementen sprängdes af tyskarnas järnhårda legioner, liksom
småfåglar skingras af en hop hökar, och rundt omkring
världens hufvudstad slöt sig allt tätare den svarta,
hotfulla muren af preussiska krigare. Utanför Paris’
stadsportar började nattetid gnäggandet af Attilas hästar
genljuda. Gång på gång dånade i den tigande staden
hästhofvarna af någon ridande kurir, och det hördes öfverallt:
£tt nytt nederlag! Våra trupper äro slagna! Paris
sviktade ett ögonblick liksom en tjur träffad af bilan
mellan hornen, men reste sig åter och vrålade af raseri.
Hela folket reste sig för sjelfförsvar. Den gruflige,
enögde diktatorn afseglade från staden i en ballong.
Krigets vågskålar började åter vackla. I norr och söder, i
öster och väster bildades franska armékårer, och trupper
sköto upp som svampar ur jorden. Hela landet blänkte
af bajonetter.
En afton störtade Selim in i mitt rum med blossande
kinder och tindrande ögon.
Han kastade sig om halsen på mig och skrek: Ut
och slåss!
Jag hade redan länge hyst denna önskan, och
därför upptog jag nu hans förslag med lugn. I tro att de
var ett uttryck för den gamla kyla, som rådt mellan oss
under de sista åren, fortfor han hastigt:
— Det har varit något mellan oss, men vid min
profet! låt det sjunka i glömska! Henrik! Låt oss åter sitta
sida vid sida i sadeln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
