Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäcktes månen just nu af moln, och det blef så mörkt,
att ingenting kunde tydligt urskiljas.
En skepnad med framåtlutadt hufvud närmade sig
långsamt och försiktigt och stannade på fem stegs
afstånd. Jag kunde se, att han hade en bössa i handen.
Men nu märkte jag, att det inte var Selim.
På grund af mörkret kunde jag dock ej urskilja, om
det var en preussare eller icke och om det var en soldat
öfverhufvud. Visserligen såg jag, att främlingen icke
hade pickelhufva, men hvarken bayradre eller sachsare
hade spetsiga hjälmar, och för resten hade äfven
preussarna vanliga soldatmössor.
Hvem denna resliga karl än var, som nu stod blott
några få steg framför mig, kunde jag behöfva honom,
och det gällde därför att fånga honom lefvande.
— Tst! ljöd det från den nykomne.
— Tst! svarade jag bakom trädet.
Det var en riktig blindbockslek, men denna gång
något farlig, ehuru icke mindre intressant.
Den okände tog ytterligare två steg fram. I samma
ögonblick kastade jag mig som en tiger på honom oott
skrek, under det jag med händerna grep honom om
strupen:
— Tig och rör dig icke, eljest är du förlorad!
Dene främmande, som synbarligen var utrustad med
en ovanlig styrka, sökte slita sig lös som en vansinnig.
Jag var visserligen också stark och höll honom fast som
i ett skrufstäd, men jag var näppeligen i stånd att
behålla öfvertaget länge. Han sparkade och spjärnade emot
så, att det var nära att jag slagits till marken.
Men plötsligt dignade han ned, som om någon ny,
järnhård kraft fjättrat honom vid jorden. Det var min
hederlige Selim, som just slagit i kull honom och lutade
sig öfver min axel, med en blänkande bajonett riktad
mot hans ansikte.
— En enda rörelse och du är dödens! hotade han.
Men den okände tänkte ej längre på att fly eller
göra motstånd. Selim steg nu upp, tog bössan och sade
lugnt:
— Släpp honom!
Jag gjorde så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
