Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rochenoire i pannan, men du vill först tillnarra dig hans
förtroende och sedan förråda honom.
— Det är inte jag som valt denna utväg. Jag måste
lyda mina instruktioner, och om jag åtagit mig detta
värf endast för att helt enkelt döda honom, vore det
alldeles för litet för mig. Jag måste först förödmjuka
honom grundligt. Det kvittar mig lika, om det är ädelt
eller icke. Jag är tatar. Jag vill hämnas.
I detta ögonblick var han verkligen lik en tatar.
— Tänk, hvad han gjort mig! Betänk, att Lydia är
hans trolofvade!
Han började vrida händerna, sa att det knakade
hårdt i lederna.
Plötsligt sade han åt mig:
— Nå, följer du med mig eller icke?
— Jag följer dig. Om saken genast blir afgjord, är
jag villig att hjälpa dig. Men om det ska gå långsamt,
vill jag inte inlåta mig i leken.
— Det behöfver du inte befara. Tack skall du ha.
Han tryckte varmt min hand.
— I alla händelser — sade han — ska vi inte bege oss
tillsammans till hans läger för att inte väcka
misstankar. Jag måste vara där först; sedan kan du och Marx
komma efter. Vi ska låtsas, att vi inte känna hvarandra.
Det skall i alla händelser skydda er för hans hämnd.
Jag ville ej gå in på detta förslag, men Mirza
invände, att vi ej borde draga in den oskyldige Marx i detta
äfventyr. Jag gaf därför med mig.
— När beger du dig af? — frågade jag.
— Så fort det dagas. Ni båda kan stanna här att
par dar.
Därpå fattade han åter min hand och tillade:
— Var snäll mot Lydia! Jag älskar henne så varmt.
Hon förtjänar din tillgifvenhet och sympati... mer än
jag. Hon bar lidit förfärligt, ty hon hade aldrig
upphört att älska mig. Nu är allt klart mellan oss.
Han lade armarna kring min hals och lutade
hufvudet mot mitt bröst. Därpå reste han sig upp och sade
hastigt:
— Nu går jag.
— Hvart?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
