Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde front mot vänster, och i nästa ögonblick
öfverhöljdes vi af grenar och löf, som bräcktes af kulorna.
De duktiga tyska soldaterna hade snabbt ordnat sig till
slaglinie, men i detsamma smällde en ny salfva från
andra sidan af vägen. Tyskarna bildade två fronter,
under det att Mirza sökte spärra vägen både fram och bak.
Kulorna haglade nu från alla sidor.
Röken ökade ännu mer det tjocka, ogenomträngliga
mörkret. Våra soldater svärmade nu kring tyskarna,
tjutande som en flock hungriga vargar. I dunklet tyckte
de olycklige sig omringade af Gud vet hvilka
stridskrafter, och de sköto på måfå. Ulanernas hästar, som
blifvit skrämda, började gnägga af rädsla och trasslade in
sig. Hela truppen rusade framåt, men möttes af en
salfva; den retirerade — åter en salfva. Plötsligt sprang
krutkistan i luften. Hästarna blefvo nu alldeles galna,
och oredan tilltog. Det hördes ropen: ljus! ljus! Den
tyske anföraren kom då på den olyckliga idén att
upplysa vägen, ty vi fingo med ens se de preussiska
soldaterna med brinnande halmkvastar på bajonetterna. Det
blodröda skenet belyste vägen och de närmaste träden,
men det var till vår fördel, ty vi kunde nu se att skjuta.
— Sikta på officern, på officern! började våra
soldater ropa. Vid skenet af den brinnande halmen
varseblefvo vi nu en hög, ståtlig gestalt i pickelhufva, med
guldbågad pincenez på näsan, dristigt stående på en
vagn och utdelande order. Elden belyste honom från
topp till tå. — "På officern!" upprepade några röster.
Kulorna hveno, och från halmen regnade gnistor och
glödande strån, men officern stod oskadd. Nu rusade
Mirza fram till oss.
— Skjut på officern! skrek han, ryckte bössan från
Wolak och siktade på ansiktet. Ett skott smällde; den
unge officern sviktade, lutade sig bakut och föll med
hufvudet ned öfver, en utbrunnen halmkvast.
Halmen hade nu slocknat, och salfvorna blefvo allt
svagare och glesare. Preussarna försvarade sig ännu,
men hopplöst. Elden från vår sida blef allt lifligare och
soldaternas vilddjursliknande skrik allt mer
genomträngande.
Efter ytterligare fem minuter ljöd kommandoropet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
