Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Den 15 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
Söndagsskolans övre
avdelning.
Text för söndagen den 25 januari 1925: 1 Mos. 4: 2—1©.
Inledning.
Genom Adam och Eva kom synden in i världen. Allt
sedan dess har den på olika sätt ingripit i
människornas liv. I dagens text få vi läsa om, liuru den tog
sig uttryck hos Adams och Evas söner.
I. Människans synd.
Avhandling.
1. Genom syndafallet uppkom en skilsmässa mellan
människan och Gud, i det att människan vände sig
bort från Gud och i känslan av sin skuld räknade med
att Gud var vred på henne. ’Men något måste
människan göra för att blidka Gud, om nu detta kunde låta
sig göra. Så infördes i människans historia
offerväsendet. Genom offer skulle man blidka Gud och söka
mildra hans vrede. Man kände sitt beroende av Gud.
Detta offerväsende, fast i olika grader, finna vi hos
alla folk under alla tider, hos hedningar såväl som hos
judar och muhammedaner. Människan är i grund och
botten religiös. På något sätt måste man stå i
förbindelse med Gud.
■2. Gud ser emellertid ej blott till offret utan fastmer
till hjärtat, till sinnelaget. Är detta senare rätt, är
allt väl. Men är sinnelaget icke det rätta, hjälper
intet offer. Vad skall jag med edra många slaktoffer,
säger Herren till judafolket. Lären eder att göra vad
gott är, faren efter det rätt är, etc., Jes. 1:11—17.
Vers 4—5 i vår text.
3 Att offerhandlingen icke omskapar hjärta och
sinnelag framgår ävenledes av vår text, vv. 5—8.
Synden drives icke ut genom att människan frambär några
offer. Offrandet är något yttre, synden något inre.
Genom att offra kan man hos andra och hos sig själv
framkalla skenet av att vara en baitre människa än
man egentligen är, men synden bor likväl kvar i
hjärtat. Se huru avundsjukan härjade i Kains inre, v. 5.
Huru avundsjukan övergår till hat, och hatet förleder
honom till att bliva mördare. Vilken hemsk makt är
icke synden. Den för syndaren steg för steg ut i
fördärvet. Att leka med synden är en farlig lek. Det
gäller att råda över synden, ej leka med densamma, v. 7.
4. Synden straffar sig själv och varder ytterligare
straffad, v. 10—14. Vad en människa sår, får lion
också uppskära. Ostraffad syndar ingen. Allt går igen.
Vad som gömmes i snö, kommer upp i tö. Som man
ropar, får man svar. Om ej straffet följer som dundret
på blixten, kommer det dock förr eller senare. Gud
ser allt.
II. Guds nåd.
Förtvivlad vore i sanning människans ställning, ifall
icke något annat kunde sägas, än det att synden
straffar sig själv. Det finnes ännu en sak, som också... är
sann. Guds nåd överflödar, där en människa finnes,
Program
för
Ungdomens BönevecKa
Den 1—5 februari 1925
(Gemensamt för missionsförbundens ungdom i Sverige,
Norge, Danmark och Finland.)
Huvudämne:
Frälsning i Kristus
Söndagen den 1 februari:
Ämne: En fullkomlig Frälsare.
Ebr. 7:23-28; Kol. 1:14-20; Joh. 1:29; Matt.
9:1-8; Joh. 14:30; Joh. 1:10-14; Joh. 1:16-18.
Måndagen den 3 februari:
Ämne: Det viktigaste av allt.
Matt. 16:26; Luk. 9:57-62; Luk. 10:38-42; Luk.
12:16-21; Matt. 7:13, 14; Ebr. 4:11-13.
Tisdagen den 3 februari:
Ämne: De många hindren.
Matt. 22:1-7; Mark. 10:17-22; 1 Mos. 19:12—
17;; 2 2 Kon. 5: 9-14; Ps. 36:1-3; Matt. 13:3-9.
Onsdagen den 4 februari:
Ämne: Personlig avgörelse.
Joh. 3:1-8; Joh. 6:48-55; Kol. 2:27—29; Apg.
2:37-39; Joh. Uppb. 21:27-22:14, 15; Joh. 4:42.
Torsdagen den 5 februari:
Ämne: Frälsningsvisshet och frälsningsfröjd.
1 Joh. 3:14; Rom. 8:14-16; 1 Petr. 1:8, 23—25;
Rom. 8:31-39; Joh. 10:27-29; 1 Joh. 1:1—3;
1 Joh. 3:19, 20; Ps. 30: 9-13.
Fredagen den 6 februari:
Ämne: Ett nytt liv.
Joh. 7:37—39; 2 Kor. 5:17; Matt. 5:13—16;
Rom. 8:8, 9; Kol. 3:1-10; Fil. 2:12-15; 1 Petr.
2:1-5.
Lördagen den 7 februari:
Ämne: Frälst för att tjäna.
1 Tess. 1:9, 10; 2 Kor. 5:13-15; 2 Kor. 6:4—7;
1 Petr. 2:9, 16, 21; Malt. 20:25-28; Matt. 9:36;
Luk. 8:1-3.
Söndagen den 8 februari:
Ämne: Frihet i Kristus.
Joh. 8:31-36; Gal. 5:1, 13; 2 Kor. 3:17; Rom.
8:19-21; Luk. 4:16-21.
som inser sin synd och ångrar densamma. Gud är
barmhärtig ocli går icke ständigt till rätta, v. 15—16. Gud
straffar men är därjämte också barmhärtig. När vi
bekänna våra synder, så är han trofast och barmhärtig,
etc., 1 Joh. 1: 9. Jfr Ps. 103: 9—14, samt Hes. 33: 11.
Avslutning.
Människans synd är människans olycka. Guds nåd
är människans enda hopp. O. Blomberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
