Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 22 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
Herrens egna*
När jag vaknade första gången nnder år
1926, märktes en stämma i mitt inre säga till
mig, lika tydligt, som om jag hört det med
mina öron: »/ ären icJce edra egna.» Ja, det
är sant tänkte jag. Jag tillhör Herren, därför
att han skapat mig och dessutom har jag ju
blivit köpt. (1 Kor. 6: 20, 7: 23.)
I Rom. 1:1m. fi. ställen kallar Paulus sig:
Jesu Kristi tjänare-. Ordet tjänare lär här
enligt- grundtextens närmaste mening betyda
slav, livegen. (Så är det ock översatt till
kinesiska.)
I. gamla förbundets tid var det lovligt för
israeliterna att ha slavar. Men de skulle
behandlas väl, och om de voro av förbundsfolket,
skulle de frigivas vid sabbatsåret, som inföll
vart sjunde år. Husbonden skulle vid
frigivandet förse den frigivne med varjehanda
förnödenheter, ihågkommande Israels
främlingsskap i Egypten. Men om så hände att slaven
fattat kärlek till sin herre och inte ville
lämna honom, sLskulle hans öra märkas —
genomstingas med en syl — och därefter skulle han
vara sin herres livegne för alltid (5 Mos.
15; 16,17). En livegen har ingen rätt att
bestämma över sig själv eller sina handlingar.
Han tillhör sin herre med allt vad han iiger.
Men ägaren är också i allt ansvarig för honom
och sörjer för alla hans behov. Slaven utför
sin herres befallning utan prut, och om han
utfört det, som blivit honom förelagt, så är det
hans skyldighet att tåligt vänta, tills han åter
blir viss om vad hans herre vill, att han skall
göra.
Jordiska herrar kunna ofta vara hårda och
orättvisa.’ Men Jesus är mild ooh ödmjuk i
hjärtat, Matt. 11: 29. Ingen, som lärt känna
honom, vill lämna honom. Ja, han vill inte ens
bli fri att rå om sig själv och gå sin egen väg,
även om han därigenom skulle kunna vinna
jordiska fördelar. Han älskar sin Herre och vill
vara hans livegne håde för tid och evighet.
Hans öra är öppet och han känner sin Herres
röst (Joh. 10: 4), och så småningom lär han
eig pröva, vad som är Guds vilja, Eom. 12: 2’,
Ef. 5: 10. Och Guds vilja är aldrig orimlig.
Den är alltid till hans livegnas bästa. Om vad
Jesus, lack!
Jesus, tack, att som Sackeus
jag får öppna hemmets dörr,
och att du hos mig vill gästa,
som hos publikanen förr.
Jesus, tack, att jag får sitta
som Maria vid din fot,
och den himmelskt höga visdom
av din mun får taga mot.
Jesus, tack, att jag får kasta
syndabördan ned för dig,
och att du vill nåd mig giva
till att vandra korsets stig.
Jesus, tack att jag får tjäna
såsom Marta för ditt väl,
och, ehuru frigjord, vara
uti allt din egen träl.
Jesus, tack, att jag får vila
som Johannes vid ditt bröst,
och i världens larm och oro
hava uti dig min tröst.
Jesus, tack, att jag får följa
dig i dina helga spår
tills med hela helgonskaran
bärgad för din tron jag står.
_O. IV. C—r.
han befaller stundom synes svårt, ja omöjligt,
så behöva de blott erkänna sin oförmåga och
bedja om sin Herres bistånd. Han har både
makt och villighet att hjälpa och är alltid redo
därtill alla dagar, Matt. 28: 20. Herrens
livegna — det är de enda verkligt lydkliga
människorna i världen. Gud ske pris, att även jag
får vara en av dem! Eva Sköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
