Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 29 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
När byggnadstomten
skänktes.
Av pastor K. Åström.
Den lilla missionsförsamlingens behov av en
gudstjänstlokal var påtagligt. Sedan många år
hade »stugumötena» ambullerat i den del av
socknen, där läseriet slagit rot. Medlemmarnas
villighet att ommöblera ej blott köken utan även,
när så påfordrades, det bästa rummet till kyrka,
var värt beröm. De tjänade därvid Herren med
glädje.
Det var ej underligt, att verksamheten gick
framåt under sådana förhållanden. Folk, både
yngre och äldre, samlades till mötena från långt
avlägsna byar och gårdar. Länge hade det, och
i synnerhet vid särskilda tillfällen smärtat
missionsvännerna, att de ej skulle kunna bereda
ordentlig plats åt mötesbesökarna, som ibland måste
stå ute i förstugorna i vinterkylan. Och i
skolsalen hos den gudfruktiga och präktiga
lärarinnan kunde man av flera skäl ej allt för ofta taga
in.
Ett missionshus blev ej blott böneämnet för en
och var inom församlingen. Det blev
samtalsämnet ock. Man man hade en känsla av att liksom
tala förmätet, då man gav uttryck för sitt. hjärtas
önskan. Ty förmågan var i- detta avseende [-betyd]igt-] {+betyd-
]igt+} distanserad av viljan.
Men något måste göras. Det var ofrånkomligt.
Man hade i varje fall ingen ro.
Sent skall av dem, som närvoro,
församlingsmötet glömmas, då det stora beslutet fattades:
»Vi skola bygga.» Jag räknar det än i dag som
en förmån, att jag då fick vara med. Stunden
i det gudfruktiga hemmet i den sena kvällen var
högtidlig och stämningen allvarligt gripande.
Tungt vilade ansvarskänslan på varje hjärta. I
bönen om hjälp blandades varma och hängivna
tacksägelser. Det blev mot mötets slut, som när
bäcken frigjorts från hindrande bojor. Det blev
glädje i hoppet, ty ännu återstod ju nästan allt.
Så gåvos löften och tecknades grundplåt till det
stora företaget. Det rör mitt hjärta än, vad jag
då fick bevittna. När jag till slutsumman lade
vännernas hängivenhet för Guds sak, styrkan i
deras inbördes kärlek och frid samt Guds löften
om hjälp, var jag genast övertygad kraftigare än
förut: »Går inte detta bra, vad skall då lyckas?»
Patronen på en gård i orten hade de flesta
församlingsmedlemmarna på sitt gods. Förr fientlig
var han nu vänligt stämd mot det fria
missionsarbetet, och sina »läsare» värderade han högt,
varpå han ock gav många bevis. Han var en klok
karl och god husbonde. Då han fick veta om
församlingens planer, erbjöd han sig att skänka
tomt.
Ehuru erbjudandet var värt allt erkännande,
gav det dock ingen hjälp, ty patronen hade ej
någon lämplig tomt att upplåta. Men på en greves
närbelägna utgård fanns däremot det som
passade. Huru få den? Månne det lönar sig att ens
bjuda till? Att tro därpå ej alldeles saknades
inom församlingen, fick den unge predikanten samt
församlingsföreståndaren känna, när de en dag
måste enligt uppdrag resa till T. gods och
uppvakta greven. Nog suckade de till Gud under den
färden.
De visste, att Gud hade varit före dem hos
greven. Hans kusk hade nämligen blivit frälst. Till
honom gingo de och omtalade sitt ärende. Som
de hade gjort detta, såg kusken ut genom
fönstret och fick se greven gå förbi. Han skyndade ut
till honom. Efter kommo de båda andra och fingo
ett alldeles osökt tillfälle att komma med sin
begäran. Det välvilliga mottagande, som gavs dem,
gjorde, att de vände tillbaka liem med stor glädje.
Några dagar senare var det jubel bland den lilla
troende skaran. Greven hade givit sitt löfte om
en trevlig byggnadsplats gratis!
Nu inbröt en tid, då det varma
missionsintresset fick en ny utlösning. Hur arbetades det inte
med yxa, spade och spett, sedan det förut nog
tunga dagsarbetet i herrgården var avslutat. Och
när »systrarna» plockat servisen tillbaka i
kaffekorgen, visade de sig vara- respektingivande
med-tävlade i männens arbete. Länge dröjde det ej,
tills den trevliga lokalen, inrymmande en stor
och präktig sal förutom bostad på tre rum och
kök, invigdes för sitt ändamål. Det var
jubelhögtid, då man stod vid målet för flerårig längtan.
Och vad det då fullbordade arbetet gällde, var
det ej blott de troende som hade äran därav. Det
var ej blott småbrukarens,
församlingsmedlemmen, häst, som fått draga de tunga lassen till
byggnadsplatsen. Patronens kraftiga dragare
hade genom sin husbondes välvilja fått sin andel
med. Till billigt pris såldes timret på hans
skogar och skar sågklingan skären genom
stockarna, medan gårdssmeden i sin verkstad hamrade
på det glödgade byggnadssmidet.
»Saligt är det folk, vars Gud Herren är.»
Bjuråker. j| Bjuråkers missionsförenings 44 :e
årsmöte hölls söndagen den 11 januari. Mötet
öppnades av ordföranden G. Wengelin,
varefter vice församlingsföreståndaren J. Larsson
ledde i bön. Församlingen kan enligt
årsberättelsen glädja sig åt öppnade dörrar i socknen.
Kassan balanserade på kr. 4,861: 10 med kr.
0: 60 i kassabehållniiig. 1,000 kr. ha använts
till reparation av missionshusets yttre, ooh kr.
5’0’Q till avbetalning av under föregående år
uppkommen skuld. Juniorförening har under
året bildats. Styrelse ooh övriga funktionärer
omvaldes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
