Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 29 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 MISSIONSFÖRBUNDET.
En sångarfärd.
Världen är fattig på solsken och sång.
Därför behöves det solskensmänniskor, som sjunga
bort mörker men sjunga in ljus i världen. Det
behöves sådana själar, som sjunga bort knot,
klagan ooh missnöje, men sjunga in
tacksamhet och förnöjsamhet, som sjunga bort
misströstan ooh hopplöshet men sjunga in nytt mod
ooh nytt hopp i mänskligheten. »Lov är vårt
livs stämning. Livet är bara falska toner, tills
det stämmes i Guds lov», säger David Nyvall.
Då själen fylles av de himmelska
välsignelsernas fröjder, då är också sången släkt med
himmelen ooh talar om himmelen. Guds folk är
ett sjungande och jublande folk ocli är på väg
mot ett land där sången aldrig skall tystna.
Men alla hava icke sångens dyrbara gåva.
Hjärtat kan bära på underbara melodier, fast
man icke mäktar giva dem uttryck i njutbara
toner. De som förmå detta utföra ett
välsig-nelsebringande arbete i den kristna
församlingens sköte. Den kristliga sången är en
stormakt.
I detta sammanhang är en i dagarna
avslutad sångarfärd inom Hälsingland värd ett
omnämnande. Det är kyrkosångaren Oskar Arnö,
Gävle, och pastor Erik Wennerström, Järfsö,
som gjort denna turné till förmån för
Ansga-riiförbundets verksamhet inom provinsen.
Deras sångaftnar hava fått goda vitsord och hava,
stort sett, varit väl besökta. Programmet har
upptagit idel goda saker, som fått ett
förträffligt utförande. Namnen Wennerberg, Berens,
Merkanto, Melartin, J. Olov Lindberg samt
Ahnfelt hava varit representerade.
Undertecknad, som haft förmånen närvara vid tvenne
olika tillfällen, kunde endast glädjas åt vad
som presterades. Det konstnärliga draget
saknades icke, men stötte ej heller bort
innerligheten. Oskar Arnö är en god sångare, som
förstår att giva sången värme och glöd. Pastor
Wennerström, som höll föredrag, lät också
höra sin röst i en duett. Den giorde sig väl.
Måtte nu Gud välsigna dessa bröders arbete
i hälsingebygd! Han vill göra det sitt eget
namn till ära oök förhärligande, sina barn till
uppbyggelse och själar till frälsning.
Ounnar Svedlund.
Musikdirektör J. Olof Lindbergs Organist- och
Musikskola
började sin tionde termin tisdagen den 20 dennes med
upprop kl. 12 midd. i Immanuelskyrkan, Stockholm.
Elevantalet är fulltecknat.
Fondmålningar.
Bibliska oljemålningar t.ill missionsförsamlingar
utföras av H. Melander, Hidingebro.
Huru en av våra psalmer
tillkommit.
På en utav de smalaste och mörkaste
gatorna i Hamburg bodde två. år efter trettioåriga
krigets slut en fattig, ung man, eom förtjänade
sitt torftiga uppehälle förmedelst sin fiol.
Då han efter någon tid blev sjuk, blev han
ur stånd’ att fortsätta med sin musik. Som lians
fiol var det enda av värde, han ägde, nödgades
lian för att få medel till sitt livsuppehälle att
pantsätta det kära instrumentet. Han bar det
till en jude, vilken lånade honom en summa,
betydligt under dess värde, på två veckor. Om
instrumentet ej igenlöstes inom nämnda tid,
var det förverkat. Den stackars unge mannen
blickade med tårar på sin fiol, då han skulle
lämna den ifrån sig, och frågade juden, om
han än en gång fick spela ett stycke på det
kära instrumentet.
Han grep fiolen ooh började spela en melodi
så skön och ljuvlig, att till och med den föga
yekhjärtade juden lyssnade därtill.
Sedan lade han ned instrumentet och rusade
ut. I mörkret stötte han mot en person, som
tycktes hava stått ooh lyssnat utanför dörren.
»Kan ni säga mig, var jag skulle kunna
erhålla en avskrift av den där melodien»,
frågade denne person den unge artisten, »jag skulle
gärna vilja giva mycket därför.»
»Gärna skall jag uppfylla er önskan utan
någon betalning», blev svaret.
Artistens namn var Georg Neumark, och
hans åhörare var Johan Gutig, betjänt hos den
svenske ministern, baron von Rosenkranz.
Gutig omtalade vid hemkomsten för baronen
den stackars unge mannens historia, hans
fattigdom, hans musikaliska skicklighet och hans
sorg, då han nödgades pantsätta instrumentet.
Kammartjänaren visade också den avskrift han
fått.
Baronen, som för tillfället var i beliov av en
sekreterare, skickade strax bud till den fattige
artisten, vars historia rörde honom.
Ofördröj-ligen fick även denne tillträda sin plats såsom
sekreterare hos ministern. Det första Georg
Neumark gjorde var att igenlösa sin älskade
fiol. Och sedan han återfått den, tillkallade
han sin värdinna, som visat honom djupt
medlidande i hans bedrövelse. Inom få minuter var
rummet fullt med vänner och grannar, vilka
önskade höra Neumark spela ännu en gång på
sitt instrument, och han sjöng då för dem:
Min själ och sinne, låt Gud råda,
och hoppas på din Fader blid,
så skall han i all nöd och våda
bekröna dig med nåd och frid.
Den sig betror xrti Guds hand,
ban bygger ej på lösan sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
