Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Den 5 februari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 MISSIONSFÖRBUNDET.
Ord för söndagen.
Luk. 2: 2:2—3ä.
Deri. ganilë Sinléön hädé löst sig från àlit
härnere; Blött i ett .enda slog ännu hans hjärta:
i, väniän. ätt. fä sé Herrens Smorde; Vackert
åldrades han under sin väntan ,èoh söm én
vacker solnedgång en stilla sommarafton vår
hans hädanfärd.
,Ej - alla åldringar hava det som Simeon.
Sjukligt söka många äv dem hålla sig fast
viel vad de dock ge étt efter ett gå sig ur
’händerna men förgäta att vänta sin Frälsare,
förgäta att göra sig förtrogna med det sälla
landet i den andra världen. Ej under då om
människan åldras under vemod, om djupa skuggor
falla över griften.
Simeon hade fått sig sagt, att han skulle dö.
Men detta kom icke över honom som ett
fruktansvärt, ett förkrossande slag, såsom det ofta
plägar vara fallet. Ty han hade fått veta
ännu ett: att han icke skulle dö, förrän han fått
se Herrens Smorde. Det förra är. syndens
budskap odh. lön-, det senare nådens ’budskap ocli
Guds gåva. Dödsbudskapet blir så i Kristus
ett förlossningens budskap.
Som gamla fromma pläga gick nog Simeon
ofta till templet. Sällsam och särskilt ljuvlig
är förvisso i dag hans känsla’, då ban väl för
sista gången går upp i helgedomen.’ Och
brådskande synes det vara., såsom det,ej sällan är,
då en stor lycka väntar.
Här få vi nu.se en av bibelns älskligaste
tavlor: Simeon, en värdig representant för alla
fromma och .längtande själar i Israel, finner
här Guds Smorde, och med barnet i sin famn
beder ifiàn under jublande lov att få bliva
avlöst från sin vaktpost, att.få fara hädan i frid.
Outsägligt säll för egen del och nöjd att
fara hädan såg också Simeon, olikt många
gamla, med ljus och. glad förhoppning på den
värld, som han nu själv skulle lämna.
Profetiskt talar ban om ljus för hedningarna och
om ära för Israel. Simeon dog i soluppgången.
Aldringen går, trygg för sig själv och trygg
för världen, då barnet kommer, barnet, som
Gud sände. Lycklige Simeon! J. Ii.
Fru Elsa Bure|| avliden.
Vår missionär i Kongo, fru Elsa Burell,
född Hindorff, avled den 24 januari efter en
längre tids lidande å Römanäs Sanatorium i
Småland. Vi skola i ett följande nummer
närmare méddëlà orri hennes sjükdom och frånfälle.
Huru förbereda
medlemmars intagning i
församlingen.
Församlingens glädjedagar äro, då nya
medlemmar hälsas välkomna. De gamla, trogna
vännerna hämta då nytt mod, och mången
stapplande upplivas. Genom sådana möten går en
våg av tacksamhet och sällhet. De troende
känna sig mäktiga till fortsatt strid för Kristus och
församlingen.
Men ofta kanske föreståndaren står där med
tanken: Har jag gjort, vad göras kan lör att
bereda dessa nya medlemmar för detta viktiga
steg? Kanske fle flesta äro unga, föga
bevandrade i skriften, komma ur en ogudaktig miljö
o. s. v. Vad veta de om församlingen, sådan
skriften framställer henne, och val veta de om
den församling, de sluta sig till? Gud1 vare
lov, kanske många komma från troende och
församlingsmedlemmars hem. De torde förstå.
saken bättre, men mången gammal medlc-m har ju
föga begrepp om medlemskapets värde och
plikter, och hur skall då en ung, soxq ämnar ansluta
sig, till församlingen, kunna ha bättre, tankar.
Ja, även om närstående ha rediga tankar i
denna sak; bar man därför icke bevisat, att släkt och
vänner också ha det.
Detta är — synes det mig — en. viktig
församlingsfråga. . Äldre bröder och systrar,
särskilt, församlingsföreståndare, torde här kunna
giva goda råd. ■
Att man enskilt talar med en inträdessökahde
är ju hèlt naturligt och sker väl i de flesta fall.
Men dels är tiden knapp for sådana samtal, ème-j
dan vederbörande står i sitt ’dagliga, värv, och
dels bliva sådana samtal, mera utan plan. ocli
i’ varje fall något isolerade. På yttre
’missionens fält samlas ju katekumenerUa i särskilda
klasser för undervisning. Vore det lämpligt ’i
vårt »kristna» land? Är det nödvändigt, där
människorna intet begrepp ha om församlingen,
torde det kanské vara. ännu mër behövligt, där
man genom tradition och undervisning har
många falska begrepp om Jesu församling.
Så en annan sak öch därmed punkt for denna
gång. De som intagas äro i många fall
obekanta med övriga församlingsmedlemmar och
kanske ännu mer med syskon, som också skola
intagas samtidigt. Den inträdande bör, ja måste
få känna de övriga troendes värme och kärlek
särskilt en sådan stund. Tänk om de
nyintag-na förut voro tillsammans i låt oss säga en
bibelklass under föreståndarens ledning.
Därigenom hade de förts in i ordet och närmare
varandra. Säkerligen skulle detta ha stor betydelse.
■ Ja, sägen nu, hur i denna salc bör tillgå!
David Eklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
