- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
107

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Den 12 februari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSIONSFÖRBUNDET.

107

Ack> Herre, huru länge?

Ack, Herre, huru länge skola synderna oss

plåga,

när kommer du med frälsning, med förlossning

och frid?

Ack, Herre, huru länge skola striderna låga,
när tänder du ditt ljus i den mörknande tid?
När sänder du din ängel att ur skyarna ropa
om nådens och befrielsens klang- och jubelår;
när samlar du de skingrade barnen tillhopa,
när torkar du från ögat varje lidandets tår?

Ack, Herre, huru länge vill ditt anlete du dölja,
ack, Herre, huru länge skall den tiga, din röst?
Se, ondskans och lidelsernas stormvågor bölja
och döden tänt sin brand i mångtusende bröst.
Se striderna om brödet och guldet här i världen,
hör larmet från fåfänglighetens gator och torg,

på att Gnid har gripit in i vår värld, ett tecken
att Gud uppenbarats i världen. Kristus
skulle heta: Immanuel, vilket betyder: Gud med
oss. Han är ett tecken på Guds outsägliga
nåd, kärlek och trofasthet; Han är ett tecken
på att vi behövde frälsas, att vi hunde frälsas,
att vi voro värda att frälsas, även om det kostade
offret som gavs. Kristus är tecknet på detta.

Arken var ett frälsningens tecken, så ock
påskalammet, kopparormen, mannat i öknen,
den brustna klippan, fristäderna och
synnerligast offret på den stora försoningsdagen.
Detta allt var en skugga av honom, som
skulle komma. Kristus är frälsningens ark, det
sannskyldiga påskalammet som har blivit
offrat, och han har blivit upphöjd likasom
Moses upphöjde ormen. Kristus är det levande
brödet. Kristus är klippan som brustit.
Kristus är fristaden, till vilken vi få fly. Kristus
är offret, det stora försoningsoffret. Kristus
är ett segertecken. I Kristus segrar Gud.
Endast genom Kristus kan världen bli frälst.
Kristus är det enda tecken, i vilket vi kunna
segra. Yinna vi ej seger i Kristus så gives för
oss ingen seger. Inför detta underbara tecken
står vårt val. Mottaga vi bliva vi frälsta.
Förkasta vi gå vi förlorade. Vi ha alla stått
inför det tecknet. Ha vi mottagit eller förkastat

se dårskapsfyllda jakten efter glittret och
flärden!

Ack, Herre, huru länge skall den vara, vår sorg?

Ack, Herre, huru länge? Men vi vilja dig bida,

snart glimmar väl din morgon vid österns
purpurrand,

då du den sista striden mot mörkrets makt

skall strida

och väldena och herradömet läggas i din hand.

Ack, Herre, huru länge? Men vi bida dig och

vänta,

din dag är kanske närmare, än hoppet vågar

tro,

på löftets gyllne portar förväntansfullt vi glänta.

Ack, Herre, kom med frälsning och frid och

sabbatsro!

Annita.

det ? Inför detta tecken, säger Simeon, skola
många hjärtans tankar bliva uppenbara. Det
uppenbarar Guds hjärtas underbara
kärleks-tankar, det uppenbarar, vilka tankar den
84-åriga Hanna hade i sitt hjärta. Det
uppenbarar också våra hj ärtetankar, vad vi innerst
vilja och vad vi älska.

Jesus är det stora provet för allt, vad
människa heter. Han är klippan, som delar
strömmen, och inför den klippan måste varje
enskild droppe bestämma sig, om den vill flyta
till höger eller vänster om densamma. Det
finnes ingen möjlighet i livets brusande
ström’ att i oändlighet uppskjuta detta val
till höger eller vänster om Jesus. Har du ej
gjort det valet än, gör det nu. Du kanske
säger som en person sade, som kom till ett
väckelsemöte. Han var en stackars fattig
gammal man. Jag talade vid honom efter mötet,
och han satte sig till rätta och tog av sig sina
våta skor och torkade dem framför kaminen.
Jag fick då tillfälle att tala vid honom ooh
isade honom att även han kunde bli frälst.
»Å», sade han, »det går väl inte så fort
heller». Jag frågade då hur gammal han var.
»Jag är litet över 75 år», sade han. »Då
synes det inte ha gått för fort för Eder, då ni
är 75 år ooh ännu ej är frälst. Nä får èj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free