Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Den 19 februari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
MISSIONSFÖRBUNDET.
gång i tre dagar. Det ’kunde ju lia varit
mycket värre, men det var tillräckligt för att
komma många att önska, att det varit mindre. I
Hongkong fick jag det goda rådet att på
kvällen fara med bergbanan upp till en av de
omgivande böj derna, ocb jag är mycket glad, att
jag lydde. Det var en verklig upplevelse att
stå där uppe i den klara stilla kvällen och se de
tusende ljusen glimma i staden odh på de
många båtarna i hamnen långt under oss. Man
var så mycket tacksammare för lugnet ock
friden efter att ha varit med om oväsendtet
ombord i blåsten förut.
Vi kommo till Shanghai den 15 december, en
hel dag tidigare än vi skulle. Så snart vi
kommit genom tullen och man visat oss på
Missio-nary Home, där vi skulle bo, foro vi till
svenska konsulatet för att be någon där skaffa oss
kinespass. De skulle ha blivit färdiga till
följande dag, men som en ny guvernör blivit
utnämnd över provinsen Kiangsu, där Shanghai
ligger, yppade sig svårigheter. Alla sigill och
stämplar hade skickats till honom. Han var i
Nanking odh hade inte givit någon person
fullmakt att visera pass i Shanghai. Det skulle
dröja minst fyra eller fem dagar, innan det
blev klart, och passen skulle sändas efter oss.
Efter fulla fjorton dagar har jag ännu inte
sett till mitt.
På kvällen den 16 december gingo vi ombord
på ångaren Tuckwo för att fara uppför
Yang-tse-kiang. På ett sätt var färden rätt
enformig, då stränderna äro föga omväxlande, men
den var ändå full av intresse. Det var ju Kina
vi sågo, det riktiga Kina, och inte blandningar
av Öster- ooh Västerland, som vi sett i
Shanghai. Vi sågo de små husen av grått eller brant
tegel, omgivna av välskötta åkrar, båtarna med
sina fyrkantiga segel och sin tvära för, de
svarta grisarna, som företogo utflykter på egen
hand, och människorna i sina blåa kläder,
arbetande i lugn och ro, som om något sådant som
inbördeskrig aldrig varit ens påtänkt i Kina.
På morgonen den 20 december sade jag så
farväl åt mag. Sköld, som skulle fortsätta, och
gick i land här i Hwangchow. Inte mindre än
fyra av kamraterna här, fruarna Berg ooh
Gideon och herrarna Kullgren och Sommarström
hade gett sig ut i morgonrusket för att möta
mig. De togo emot mig på ett sådant sätt, att
jag kände mig hemma redan i den lilla båten,
som förde oss i land från Tuckwo! Första
dagen skulle jag vila mig, sade de, och det gjorde
jag också. Men eleverna från skolan kommo
förstås och hälsade — med tre bugningar var,
eftersom det var ett högtidligt tillfälle — och
jag gick också en rond i skolan tillsammans
med fru Gideon, föreståndarinnan.
Följande dag, som var söndag, var den stora
välkomstdagen. Först var det välkomstfest för
mig i skolan, då fru Gideon hälsade mig på
svenska, en av kineslärarinnorna på engelska
och en av kineslärarna på kinesiska. Eleverna
sjöngo med lust ooh kläm på både kinesiska och
engelska, och så tittade de. Jag önskar, som
jag också sade dem, att jag kunnat börja mitt
aibete bland dem genast, i stället för att själv
»sitta på skolbänken» under flera år. Vid
högmässan i kapellet välkomnades jag så av såväl
missionär Kullgren som kinespastorn Shih. Och
slutligen voro alla missionärerna samlade hos
fru Berg på kvällen, då jag mottogs i
kamratkretsen med både uppbyggliga, vänliga och
skämtsamma ord.
Nu är julen över, ooh aldrig trodde jag, man
kunde få det så svenskt i Kina. Det har inte
saknats varken gran, dopp i grytan, gröt eller
»klappar». I julottan sjöng jag ps. 5>5 i
psalmboken på svenska, medan de andra sjöngo på
kinesiska, och det gick utmärkt. Av predikan
förstod jag två ord: vår Gud, ooh missionär
Kullgren sade, att det var bland de viktigaste
orden i hela hans predikan.
Då I tänken på ooh bedjen för Kina,
inneslut då också nykomlingarna, fastän de ännu
inte kunna göra myoken direkt insats i arbetet!
Alla kamraterna här hälsa hjärtligt.
Hwangchow den 29’ december 1924.
Laila Persson.
Ännu är det icke försent att
prenumerera
på
MISSIONSFÖRBUNDET!
Kostar tor 1925 endast kr. 3: 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
