Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga till n:r 9 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
148
Söndagsskolans övre
avdelning.
Lots val.
Test för söndagen den 1 mars 1925: 1 Mos. 13: 5—13:
19: 23—25.
Inledning.
När Abraham, utvandrade från sitt land till
Kanaans land, följde honom hans brorson Lot. Båda
voro de ägare av stora boskapshjordar, med vilka de
strövade fram genom landet. Jämför våra lappar och
deras renhjordar uppe i Norrland.
I. Lots kval.
Avhandling.
Fattigdom förorsakar ofta lidande av allehanda slag.
Men även om man blir rik, är det alls inte så säkert,
att man undgår kval. Lot var rik, mycket rik, men
just därför råkade han ut för de tråkigheter, om vilka
texten talar. Det var tvister, ideligen tvister. Betet
räckte inte till för såväl Abrahams som Lots stora
boskapshjordar. Samvaron blev allt mer och mor
odräglig, och det fastän man levde i det av Gud utlovade
Kanaans land.
Lyckan sitter inte i yttre ting, att man äger så
eller så mycket, eller att man bor i ett gudabenådat
land ete. Det är sinnelaget det kommer an på. Är
det, som det bör vara, då är man lycklig, huru litet
eller mycket man äger, och var man så befinner sig.
»Våren så till sinnes såsom Jesus Kristus var.» Däri
ligger hemligheten till ett lyckligt liv.
Saknar man detta sinne, griper man efter vad jord
oeh värld tillhör för att söka sin lycka. Då uppstår
tvister mellan människor. Barnen tvista, de gamla
tvista, och folken tvista. Så uppstå gräl, slagsmål,
fiendskap, bitterhet, och krig. Så gör man sig själv
och andra olycklig. Tvista vi någon gång med våra
syskon och kamrater?
II. Lots val.
Abraham var ädelsinnad. Han insåg, att tvister bara
förbittra’ hela tillvaron. Han ville få ett slut på det
onda, ville leva ett lugnt och lyckligt liv. Så kom
han med sitt vänliga förslag. Huru mycket hava vi
icke att lära av Abraham.’ Tvista inte med andra. Sök
att få ett slut på alla dylika tvister. Giv den, som
tvistar med dig, ett gott erbjudande. Var villig att
avstå vissa jordiska fördelar. Man förlorar aldrig på
att få ett förnöjt sinne, ty detta skänker en lycka i
livet. Bliv nöjd, bliv god, bliv ädel, och lyckan är
din.
Lot var självisk. Han såg endast på egna fördelar.
Jordanslätten var härlig, rikt bevattnad, tre mil bred
och tio mil lång. Utmärkta betesplatser funnos
därnere. Annat var det häruppe på de kala
bergssluttningarna. Naturligtvis valde han sålunda slättlandet.
Lot har många likasinnade. Äro vi också själviska?
Bry vi oss inte om huru det går med andra, bara vi
få det bra? Vilja vi alltid taga det bästa stycket,
den bästa biten? Lida vi av avundsjuka, Minns
Kristi ord: »Om någon vill efterfölja mig, så
förneke han sig själv oeh tage sitt kors på sig och följe
mig».
Lots val såg ut att vara ett verkligt lyckligt val.
Men det var det inte, när allt kom till allt. Han kom
i närheten av Sodom och Gomorra, han kom i
syndares sällskap. Han fick del av det lidande, som kom
över dessa människor. Han valde sorgen, förlusten.
Den själviske väljer alltid fel. Det ser visserligen
alltid ut, som om han valt ut den bästa delen. Men oftast
visar det sig senare, att han valt det sämsta. Den
osjälviske är alltid den lyckligaste.
Avslutning.
Må vi sålunda förneka oss själva och följa i Jesu
spår samt likt Maria alltid utvälja den bästa delen,
den att vara i Jesu närhet.
Minnesvers: 1 Tim. 6: 10.
Abrahams tro prövas.
Text för söndagen den 8 mars 1925: 1 Mos. 22: 1—18.
Inledning.
Vi läste förra gången om huru osjälvisk AlTraham
var, huru han lät Lot välja ut åt sig den bästa delen
av landet. I dag få vi ytterligare lära känna denna
sida utav Abrahams karaktär.
I. Abrahams son.
Avhandling.
Av Gud hade Abraham på sin ålders dag fått
en son, det enda barn han ägde. Av Gud hade
Abraham fått det löftet att hans säd skulle bliva så talrik
som sanden på havets botten och som stjärnorna på
himlavalvet. Det gällde sålunda för Abraham att vara
rädd om sonens liv, att skydda honom från allt som
kunde skada honom och göra ett för tidigt slut på hans
liv.
II. Abrahams Gud.
Abrahams Gud vårdade sig ingalunda mindre om
Isak än Abraham gjorde. Tvärtom. Han ville att
Abraham och Isak skulle bliva bärare av en ny tid, grundare
av ett verkligt nytt släkte, ett släkte, som fruktade Gud
över allting. Men om detta skulle ske, måste Abraham
fostras, prövas. Abrahams Gud är även vår Gud. Ännu
i dag har Gud samma avsikter med människors barn.
Han vill dana dem till bättre människor. För att
detta skall ske måste han nu som förr fostra oss,
vilket sker genom prövningar, som sändas i vår väg.
III. Abrahams tro.
Det gäller för oss att icke draga oss undan, då dëssa
prövningar komma utan i tro möta dem. Det gäller
med andra ord att vara trogen. Den som är trogen
i det lilla, anförtros mera åt, och så fostras han till
en allt bättre och bättre människa. På Abrahams tid
offrade kananeerna, som bodde i landet, barn åt sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
